Studiemedelssystemet påverkar studietakt och arbete

År 2001 genomfördes en stor studiemedelsreform. Bidragets andel av studiemedlet ökade, studenterna tilläts ha en betydligt högre inkomst utan att rätten till studiemedel påverkades och återbetalningsreglerna skärptes betydligt. Tanken var att studenterna inte skulle ta så stora lån som tidigare och att lånen i högre utsträckning skulle vara möjliga att betala tillbaka.

Barn till högskoleutbildade har ökat sin studietakt

Reformen har lett till att högskolestudenternas studietakt ökat något. Studenter med olika akademisk bakgrund reagerar på skilda sätt. Efter reformen har studenter från hem där båda föräldrarna har högskoleutbildning ökat sin studietakt med 10 procent, de är färdiga med sin fil.kand.-examen drygt en halv termin snabbare efter reformen. Gruppen har samtidigt minskat sina arbetsinkomster under studietiden med 40 procent. Studenter som kommer från hem utan högskoleutbildade föräldrar har ökat sin arbetsinkomst något och istället minskat sin studietakt med 1 procent. Den relativa skillnaden mellan grupperna har ökat.

– De striktare reglerna verkar ha lett till att studenterna vill ta så lite studielån som möjligt, säger Marie Gartell som är en av rapportförfattarna. Akademikerbarnen ökar studietakten och arbetar betydligt mindre. Studenter utan akademisk bakgrund är troligen mer beroende av att finansiera sina studier själva och arbetar istället något mer, vilket ger lägre relativ studietakt.

Datamaterial

Rapportförfattarna studerar alla högskolestudenter som började ett program under 1995–2001, men inte hade avslutat det år 2001. För att utvärdera effekten av reformen används studenternas högskolepoäng (hp) varje termin från när de började sina studier fram till att de uppnådde minst 120 hp (fil.kand.). Man tar bl.a. hänsyn till att studenterna går på olika program och ungdomsarbetslöshet på studieorten. I rapporten används registerdata från SCB.