Hur påverkar uppsägningstiden utfall på arbetsmarknaden?

Författare: Peter Fredriksson, Och Henrik Hällerfors, Och

Dnr: 258/2024

Bakgrund och syfte

Detta projekt undersöker hur arbetsmarknaden påverkas av regler om uppsägningstider. I projektet används den variation som skapades av 1997 års reform av lagen om anställningsskydd (LAS). Innan reformen baserades uppsägningstiden på arbetstagarens ålder. Efter reformen baseras den på arbetstagarens anställningstid. Motivet till reformen var att minska kostnaderna för att anställa äldre arbetstagare.

Det är bara ett fåtal studier som undersökt hur utfall på arbetsmarknaden påverkas av uppsägningstider; se t.ex. Addison & Blackburn (1994) för en översikt. Heyman & Skedinger (2016) undersöker hur företagen påverkades av 1997 års reform. Cederlöf et al. (2024) visar också att uppsägningstiden påverkar arbetsmarknadsutfall i en svensk kontext, dock för en begränsad population bestående av äldre arbetstagare med stark anknytning till arbetsplatsen. Syftet med denna studie är således att öka kunskapen om hur uppsägningstider påverkar såväl företagssidan som arbetstagarsidan, samt huruvida tidigare resultat är generaliserbara till en bredare population.

Genomförande

Projektet kommer att använda både en s.k. Difference-in-Differences (DiD) ansats och en regressionsdiskontinuitetsdesign (RD-design) för att undersöka hur förändringen av uppsägningstiden påverkat såväl företagen som arbetstagarna. Reformen skapar variation i uppsägningstid mellan olika åldersgrupper och grupper med olika anställningstid. För att undersöka hur anställningsbeteendet påverkas kommer kompositionen av nyanställningar jämföras före och efter reformen. Konsekvenserna för arbetstagarna kan undersökas med både DiD-design och en RD-design. DiD-designen jämför utfallet för individer som var lika gamla och hade samma anställningstid som anställts före respektive efter 1997 och som därefter blivit uppsagda. Givet att dessa individer hade haft samma utveckling i utfall om uppsägningen inte skett, det s.k. parallella trend-antagandet, så kan man komma åt en kausal effekt av uppsägningstiden. RD-designen jämför utfallet för individer som anställts precis före 1997 och precis efter 1997 och som därefter blivit uppsagda. Denna metod bygger på antagandet att det bara är uppsägningstiden som förändras diskontinuerligt vid införandet av den nya lagstiftningen.

Relevans

Projektet bidrar till en bredare och djupare förståelse kring hur uppsägningstider påverkar arbetsmarknaden, både ur ett arbetsgivar- och ett arbetstagarperspektiv. Det är relevant för utformningen av policy och bidrar med en ökad förståelse av arbetsmarknadens funktionssätt. Genom att studera en bredare grupp av arbetstagare än tidigare, ger projektet också ny kunskap om vilka typer av arbetare som drar störst nytta av denna typ av policyinstrument. Resultaten kan också ha implikationer för hur arbetslöshetsförsäkringen ska utformas, bland annat eftersom vi vet att det kan vara mer effektivt för arbetstagare att söka jobb medan de fortfarande är anställda, se t.ex. Cederlöf et al. (2024).

Referenser

Cederlöf, J., Fredriksson, P., Nekoei, A., Seim, D. (2024). Mandatory Notice of Layoff, Job Search, and Efficiency. Quarterly Journal of Economics.

Heyman, F., Skedinger, P. (2016). Employment Protection Reform, Enforcement in Collective Agreements and Worker Flows. Industrial relations.

Addison, J. T., Blackburn, M. (1994). Policy Watch: The Worker Adjustment and Retraining Notification Act. The Journal of Economics Perspectives.

Projektansvarig

Peter Fredriksson

Övriga projektdeltagare

Henrik Hällerfors