Direkta undanträngningseffekter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I den här uppsatsen används en panel av 260 svenska kommuner för att undersöka den aktiva arbetsmarknadspolitikens direkta undanträngningseffekter under åren 1987 – 1996. Jämfört med tidigare studier inom området har vi mer och bättre data. Vi finner att (i) program som innebär subventionerade anställningar medför undanträngningseffekter på omkring 65% medan arbetsmarknadsutbildning inte är förknippad med signifikant undanträngning; (ii) de flesta programmen tycks öka arbetskraftsdeltagandet; och (iii) anpassningen till optimal sysselsättning är trög. En konsekvens av (ii) är att tidigare studier har överskattat undanträngningens storlek.