Arbetsmarknadspolitik för personer med funktionshinder - en länderjämförelse

Situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionshinder har aktualiserats i flera OECD-länder under 1990-talet. Det finns politiska målsättningar för att minska bidragsberoendet och höja sysselsättningen för denna målgrupp. Undersökningar som mäter arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningsgraden för personer med funktionshinder har också blivit allt vanligare under 1990-talet. Denna studie ger ny kunskap om hur länderna skiljer sig åt detta avseende och diskuterar även tänkbara förklaringar till dessa skillnader utifrån den politik som bedrivs. I de 21 OECD-länder som jämförts är arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningsgraden för personer med funktionshinder, relativt personer utan funktionshinder, i genomsnitt drygt 60 procent. För personer som dessutom har ett handikapp på arbetsmarknaden på grund av funktionshindret är motsvarande andel ungefär 50 procent. Arbetslösheten är däremot densamma för personer med funktionshinder och personer med arbetshandikapp som för övriga. Frankrike, Nya Zeeland, Sverige och Tyskland visar undersökningsresultat som ligger över genomsnittslandet när det gäller att integrera funktionshindrade på arbetsmarknaden, medan Grekland, Irland, Italien, Polen och Spanien visar resultat som ligger under genomsnittet. Elva av länderna granskas särskilt. Norge, Österrike och Sverige har en stor andel personer med funktionshinder i arbetsmarknadspolitiska program och det visar sig att en inte oväsentlig del av det uppmätta arbetskraftsdeltagandet i dessa länder består av programdeltagare. En stor andel av de svenska programdeltagarna återfinns i subventionerad anställning. Däremot används arbetsmarknadsutbildning och praktik i betydligt mindre utsträckning än i de andra länderna. Sverige är också ett av de länder som både har en stor andel personer med funktionshinder i arbetsmarknadspolitiska program och en stor andel förtidspensionärer.