Arbetstidsförkortning, löner och arbetslöshet - en studie på svenska individdata

Syftet med uppsatsen är att studera om det går att sänka jämviktsarbetslösheten genom att förkorta arbetstiden, s k arbetsdelning. Effekter på jämviktsarbetslösheten via lönebildningen kan studeras vid en arbetstidsförkortning som bara berör några arbetare. Uppsatsen undersöker effekterna av en arbetstidsförkortning från 40 till 38 timmar som genomfördes för tvåskiftsarbetare under 1980-talet. Resultaten visar att den faktiska arbetstiden i genomsnitt endast minskades med ungefär 45 minuter, d v s 40 % av den avsedda effekten. Tvåskiftsarbetarnas timlöner steg jämfört med timlönerna för andra arbetare. Löneökningen var störst för de arbetare som fick den största minskningen i faktisk arbetstid. Detta tyder på att lönekraven ökade som ett resultat av arbetstidsförkortningen och att jämviktsarbetslösheten därför inte skulle minska vid en allmän arbetstidsförkortning. Slutsatsen är att arbetsdelning inte tycks vara en bra metod för att minska jämviktsarbetslösheten.