Flexicurity och utvecklingsavtalet

Inom EU formuleras sysselsättningspolitiska ambitioner. Kommissionen har som en del av detta utarbetat en strategi för flexibilitet och trygghet i arbetslivet, benämnd flexicurity. Den här rapporten innehåller en undersökning om och i så fall hur, det synsätt som finns inom flexicurity kommer till uttryck i Utvecklingsavtalet (UVA). UVA är ett huvudavtal inom privat sektor och utgör en del av den s.k. svenska modellen. Det finns beröringspunkter mellan flexicurity och UVA, men också stora skillnader. Tydligast är olikheterna om att arbetstagare enligt flexicurity anses behöva sysselsättningstrygghet i stället för anställningstrygghet. Flexicurity företräder i högre grad uppfattningen om flexibilitet i anställningsrelationen. I flexicurity förväntas arbetsgivaren ta ett självständigt ansvar för företagets konkurrenskraft, samtidigt som den enskilde arbetstagaren förväntas ta ett eget ansvar för sin sysselsättningstrygghet. UVA utgår istället från föreställningen att arbetsgivare, arbetstagarna som kollektiv och enskilda arbetstagare tar ett gemensamt ansvar för företagens konkurrenskraft och arbetstagarnas trygghet. De normer i flexicurity och UVA som blir rådande kommer sannolikt att påverka regleringen av arbetsförhållandena i svenska, privata företag.