Rehabiliteringskedjans effekter på sjukskrivningstiderna

Den s.k. rehabiliteringskedjan infördes 1 juli 2008 som ett försök att med hjälp av tidsgränser formalisera sjukskrivningsprocessen i Sverige och bryta den passivitet som anses ha bidragit till den i internationell jämförelse höga sjuk­frånvaron och höga andelen personer med sjukersättning (förtidspension t.o.m. 2003).

Tidsgränserna syftar dels till att ge de inblandade aktörerna – den försäk­rade, arbetsgivaren och Försäkringskassan – tydligare förväntningar om de olika stegen i sjukskrivningsprocessen, dels till att skapa drivkrafter för ett tidigare agerande i sjukfallet, vilka i sin tur ska påskynda återgången i arbete.

Reformen, liksom andra reformer inom sjukförsäkringen, genomförs vid en tidpunkt då sjukskrivningstiderna sedan några år blivit allt kortare. Frågan är alltså om rehabiliteringskedjan sedan införandet bidragit till den positiva ut­vecklingen av sjukskrivningstiderna och om den kan bidra till att hålla tiderna så korta som möjligt. Det är den första av dessa två frågor som studeras. De övergångsregler som formulerades vid rehabiliteringskedjans införande ger möjligheter att utvärdera reformens effekter via ett s.k. naturligt experiment.