Fattig, sjuk och arbetslös – en beskrivning av personer i kläm mellan stat och kommun

I den här rapporten undersöker vi hur vanligt det är att personer vänder sig till flera instanser (Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunernas socialtjänst) för att få sin försörjning. Detta ger en första bild av hur stort det potentiella problemet att systemen inte är synkroniserade är. Vi finner att endast en fjärdedel av de som tar emot ekonomiskt bistånd (socialbidrag) inte också får ersättning från Försäkringskassan eller är inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Delar man upp gruppen med försörjningsstöd med avseende på individkarakteristika (så som ålder, utbildning och födelseland) finner man att unga och utrikes födda i större utsträckning verkar behöva bistånd på grund av arbetslöshet, medan äldre, svenskfödda män snarare behöver bistånd av hälsoskäl och som ett komplement till ersättningar från Försäkringskassan.

Dessutom analyserar vi i vilken utsträckning personer som är inskrivna som arbetssökande vid Arbetsförmedlingen har rätt till a-kassa och/eller tar emot försörjningsstöd. Vi undersöker också om programdeltagandet skiljer sig åt mellan dessa grupper. Vi finner att ungefär 30 procent av de inskrivna inte har rätt till a-kassa. Det verkar också som att gruppen inskrivna med försörjningsstöd och utan a-kassa har lägre sannolikhet att delta i arbetsmarknadspolitiska program. Detta gäller dock inte för Jobbgarantin för ungdomar.