Tidigarelagda obligatoriska program för äldre långtidsarbetslösa – erfarenheter från 1990-talet

Under mitten av 1990-talet varierade den maximala ersättningslängden från a-kassan med hur gammal den arbetssökande var. Medan de flesta sökande kunde få ersättning under 60 veckor, kunde äldre arbetslösa istället få ersättning under 90 veckor. När dessa 60 eller 90 veckor hade passerat var det dock möjligt att fortsätta få samma ersättningsnivå i form av ”aktivitetsstöd” om man accepterade att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Åldersgränsen för att få 90 istället för 60 veckors ersättning utan att delta i program höjdes i januari 1998 från 55 till 57 år. Vi studerar hur denna förändring påverkade de berörda grupperna. Resultaten visar att tidigareläggandet av det obligatoriska programdeltagandet ledde till fler övergångar till jobb. Analyserna visar också att den troligaste mekanismen är att de arbetslösa intensifierade sitt arbetssökande strax innan de skulle behöva delta i program för att kunna få fortsatt ersättning. Tidigare studier har funnit liknande resultat vid utvärderingar av obligatoriska program för unga arbetslösa.