Att skatta intergenerationella inkomstsamband: en jämförelse av de vanligaste måtten

Ett växande forskningsfält studerar i vilken utsträckning skillnader i ekonomisk status fortlever mellan generationer. Ofta används begreppet intergenerationell rörlighet, vilket knyter an till social rörlighet och utjämnande av livschanser. Syftet är ofta att beskriva olika statistiska samband mellan barns och föräldrars livsinkomster, där starka samband innebär låg rörlighet och att barn i hög utsträckning "ärver" sina föräldrars inkomster (och vice versa). Att undersöka livsinkomster ställer dock stora krav på data, och i stället används ofta mer kortsiktiga mått, såsom årsinkomster. Det vanligaste rörlighetsmåttet, den intergenerationella elasticiteten, kan dock bli gravt felskattat när man låter årsinkomster approximera livsinkomst. Dock vet vi lite om graden av felskattning för andra rörlighetsmått. Vi använder inkomstdata för åren 1960–2007, kopplade till fäder och deras söner, för att undersöka detta för de fyra vanligaste måtten. Mått baserade på rangordningar i inkomstfördelningen tycks vara betydligt mer stabila och pålitliga än de traditionella måtten. I vår analys finner vi att rörligheten i Sverige i genomsnitt är relativt hög, men mycket lägre bland de allra fattigaste och rikaste i befolkningen. Den intergenerationella rörligheten är som mest felskattad för just dessa grupper, vilket tenderar att dölja att det både för de allra fattigaste och allra rikaste finns ett starkt samband mellan fäders och söners ekonomiska situation.