Pensionssystemens drivkrafter till ett längre arbetsliv

Det nya pensionssystemet som ersatte det gamla ATP-systemet har införts successivt över årskullar, och är fullt infört för de födda 1954 som fyllde 65 år 2019. I den här rapporten undersöker vi hur drivkrafterna till arbete påverkades av den stora pensionsreformen. Våra resultat visar att reformen generellt sett minskade ersättningsnivåerna jämfört med det tidigare systemet, vilket ger ökade incitament till senare pensionering genom en negativ inkomsteffekt. Våra resul­tat tyder också på att priset på att lämna arbetskraften, mätt som för­änd­ring­en av pensionsförmögenheten av att stanna ytterligare ett år, faktiskt minsk­ade som en följd av reformen, förutom i ett fall då vi antar att alla personer börjar ta ut pension vid 65 års ålder, oavsett när man lämnar arbetsmarknaden. Resul­tat­en ger såle­des inget entydigt svar på om de förändrade incitamenten genom pen­sions­sys­temet bidragit till det ökade arbetsutbudet bland äldre. På grund av den kraf­tiga aktuariska justeringen i det gamla pensionssystemet var incita­ment­en till att skjuta upp pensionsuttaget starka redan före reformen.