Utbildning och social rörlighet

I denna översikt sammanfattas de viktigaste resultaten avseende sambandet mellan utbildningsinvesteringar och social rörlighet inom forskningsfältet utbildningsekonomi. Rapporten utgår från nationalekonomisk humankapitalteori och ett ramverk som förklarar varför skillnader i förmågor och utbildnings-resultat uppstår mellan individer med olika bakgrund. Exempelvis kan föräldrars investeringsbeteende, kreditrestriktioner och ojämlikhet i samhället generera skillnader i resultat mellan grupper med olika socioekonomisk ställning. Nedärvda förmågor (”gener”) kan också ha betydelse. Dessutom påverkas barns kunskapsutveckling av ett samspel mellan olika stadier i uppväxten: det kan finnas samverkanseffekter (s.k. komplementariteter) mellan humankapital-investeringar i tidig och sen barndom, och mellan investeringar i hemmiljön och i skolan.

Utbildningspolitiken lyfts ofta fram som ”den stora utjämnaren” som mot-verkar barns ojämlika förutsättningar. Utbildningssystemet kan emellertid i praktiken också cementera och legitimera ojämlikheter om det finns skillnader inom utbildningssystemet och socioekonomiskt starka familjer skyddar sina barn från negativ social rörlighet, genom att exempelvis flytta till bostadsområden med välfungerande skolor eller genom att låta barnen dra nytta av föräldrarnas kontaktnätverk.

Denna forskningsöversikt visar dock att det finns många exempel på att utbildningsinsatser har positiva effekter på elevers skolresultat, samt även på arbetsmarknadsutfall som arbetskraftsdeltagande och arbetsinkomst längre fram i livet. I många studier visar det sig att effekterna är särskilt stora för elever som växer upp i en utsatt socioekonomisk miljö. Några exempel på insatser som visat sig ha en positiv effekt är minskad klasstorlek, ökade skolresurser, individuell handledning och förbättrad lärarkvalitet. Forskningen visar också att sammanhållna skolsystem tenderar att leda till mer jämlika förutsättningar jämfört med mer parallella skolsystem där elever tidigt delas upp utifrån förmåga och motivation. Slutligen är det viktigt att beakta högskoleutbildningens roll för social rörlighet. Forskningen som behandlar kreditrestriktioner, dvs. de finansiella svårigheter som gör att barn från socioekonomiskt svaga hem inte väljer att gå en högskoleutbildning, är inte helt entydig, men eftersom en universitetsexamen kan ha en avgörande betydelse för en individs inkomst-utveckling och levnadsstandard är det viktigt att beakta att detta, på marginalen, kan ha stor betydelse för social rörlighet.