Social rörlighet och lika möjligheter

Individens frihet att forma sitt eget liv är något som värderas högt i moderna demokratier. Inom samhällsvetenskapen används flera olika empiriska metoder för att undersöka graden av social rörlighet. I denna studie skattar vi en uppsättning sådana mått separat för 126 lokala arbetsmarknader i Sverige, för att sedan studera hur väl de olika måtten följer varandra. Vi finner att den intergenerationella inkomstelasticiteten, som relaterar individers inkomster till deras föräldrars inkomster, samt syskonkorrelationen, som mäter inkomstlikheter inom syskonpar, båda uppvisar en hög grad av samvariation med ett index för ojämlika livschanser. Detta är en värdefull insikt eftersom de två första måtten är relativt enkla att skatta empiriskt, men normativt svårtolkade, medan det senare måttet har en tydlig förankring i en normativ teori, men kräver mycket omfattande data för att skattas empiriskt. Våra resultat indikerar alltså att jämförelser av intergenerationella elasticiteter eller syskonkorrelationer mellan olika länder eller tidsperioder kan tolkas i termer av olikhet i livschanser.