Sverige för nyanlända (SOU 2010:16)

Utredningen om samhällsorientering för nyanlända invandrare presenterar i sitt delbetänkande förslag om utbildningsinsatser för invandrare som nyss kommit till Sverige. Ämnet ligger utanför IFAU:s primära kompetensområde. Därför väljer vi att varken tillstyrka eller avstyrka de förslag till åtgärder som utredningen föreslår.

Men det finns åtminstone två kopplingar mellan utredningen och IFAU:s expertområde: För det första är det rimligt att tro att hur nyanlända introduceras i det svenska samhället kan få konsekvenser för hur det går för dem på arbetsmarknaden. För det andra berör utredningen kort frågor om hur samhällsorienteringen ska följas upp och utvärderas. Med anledning av detta har vi ett fåtal kommentarer.

En välresonerad utredning

Inledningsvis kan vi konstatera att man har resonerat på ett bra sätt i utredningen; man landar i rimliga slutsatser. Vi tycker också att de grund-läggande bedömningarna är förnuftiga – nyanlända bör erbjudas en bra samhällsorientering, men ett medborgarskap kan inte kräva ett godkänt utbildningsresultat. Det kan dock vara på sin plats att notera att resonemangen oftast inte bygger på så starkt empiriskt underlag.

Uppföljning, utvärdering och försöksverksamheter

Det är svårt att veta vilken typ av samhällsorientering som är lämpligast. Därför är det viktigt att man lägger kraft på uppföljning och utvärdering. Enligt utredningen ska länsstyrelserna få i uppdrag att kontinuerligt följa upp samhällsorienteringen. IFAU menar dock att det är viktigt att det avdelas resurser för större uppföljnings- och utvärderingsinsatser som inte blir låsta vid kommun- eller länsgränser. Vi tror också att det skulle vara bra om forskarkompetens används i arbetet.

Utredningen föreslår inga försöksverksamheter för att testa olika former av samhällsorientering. IFAU anser att det skulle vara bra om man på ett systematiskt sätt testar olika upplägg i försök. Det kan generera lärdomar om hur samhällsorienteringen kan utformas på ett bra sätt.

Det förtjänar också att poängteras att samhällsorienteringen måste dokumenteras, och data säkerställas, för att bra studier ska vara möjliga att genomföra.

Samhällsorienteringens omfattning

Utredningen landar i ett förslag om minst 60 timmars samhällsorientering. Staten ska ersätta kommunerna för dessa timmar. IFAU har egentligen ingen synpunkt på omfånget mer än att antalet timmar är godtyckligt valt. Förslaget bygger på väldigt osäkra uppgifter från Länsstyrelserna om att omfattningen i nuläget verkar vara 60–100 timmar i de kommuner som har samhällsinformation. Huruvida det är en lämplig omfattning för det utbildningsprogram som utredningen nu föreslår är egentligen väldigt svårt att veta. Vårt intryck är att den bredd av ämnen som föreslås kan komma att kräva mer tid.

Sedan bör man komma ihåg att 60 timmar kan fyllas på väldigt olika sätt – det är t.ex. stor skillnad på (relativt dyra) samtal i smågrupper eller individuell handledning och föreläsningar för många personer eller t.o.m. självstudier. Här lämnar utredningen inget precist förslag, vilket på ett sätt är förståeligt. Samtidigt innebär det att enhetlighet prioriteras ned och att kvaliteten rimligen kommer variera en del i landet.

Vi tror att om man väljer att skriva minst 60 timmar i förordningen, och om kommunerna ersätts av staten för just detta, kommer det att få en starkt styrande effekt. Därför är det viktigt att man funderar igenom vilken om-fattning den föreslagna samhällsorienteringen egentligen kräver, samt vilken form av undervisning som ska räknas in. Givetvis bör detta också följas upp noggrant och man bör vara beredd att snabbt justera omfattningen vid behov.

Lärarna

Ett problem med förslaget handlar om lärarna och deras utbildning. Att hitta lärare som uppfyller kompetenskraven och att utforma en lämplig högskoleutbildning kommer onekligen att bli svårt. Utredningen berör detta, men har egentligen ingen lösning. Det har inte vi heller. Vad man kan konstatera är att det förmodligen kommer att ta ett tag innan man har säkrat lärarkompetensen och innan samhällsorienteringen funnit sin form.

Att deltagarna ska få undervisningen på sitt modersmål är en mycket lovvärd ambition. Samtidigt går det inte att komma ifrån att det för åtminstone en hel del mindre språk kommer att vara svårt att leva upp till detta och samtidigt säkerställa lärarnas övriga kompetens.

Vad som är uppenbart av ovanstående är att det finns ett stort värde i att, när samhällsorienteringen väl kommit igång, följa upp och utvärdera lärarnas utbildning och kompetens, samt hur rekryteringen av lärare går till.

Att precisera värden och sociala praktiker

En sista farhåga gäller tanken om att man i ganska hög grad vill decentralisera till kommunerna – och i praktiken rätt mycket till enskilda lärare – att t.ex. bestämma vilka ”de svenska värdena är” och vad som utgör ”sociala praktiker i vardagslivet”. Vi är något tveksamma till detta: Har lärarna denna kompetens? Finns det inte en risk för att det snarast är fördomar som sprids? Kommer det inte att bli en väldigt stor, och kanske oönskad spridning, i vad som kommer att läras ut?

I detta ärende har tf generaldirektör Anders Forslund beslutat. Fil.dr Martin Lundin har varit föredragande.