Hur ska man skatta effekten av arbetsmarknadspolitiska program på sannolikheten att få arbete?

Utvärderingsproblemet

Att skatta effekten av arbetsmarknadspolitiska program på sannolikheten att få arbete med icke-experimentella data är förknippat med två problem. Det första problemet har att göra med s.k. selektion: det är inte slumpmässigt vilka som deltar i åtgärden. Åtgärdsdeltagande beror på både individers och förmedlares motivation och kunskap. Det andra problemet har att göra med att sannolikheten att delta i en åtgärd ökar med arbetslöshetstiden. Detta innebär att åtgärdsdeltagare i genomsnitt kommer att ha varit utan arbete under en längre tid än de som inte deltagit i åtgärden. Om man inte tar hänsyn till att deltagare har varit arbetslösa under en längre tid innan de påbörjar åtgärden kommer man i allmänhet att underskatta en eventuell programeffekt.

En lösning på utvärderingsproblemet

Två antaganden gör att man kan lösa detta utvärderingsproblem. Det första antagandet är att selektion bara är på observerade egenskaper; rimligheten i detta antagande beror på detaljrikedomen i de data som man har tillgång till. Det andra antagandet är att individer inte känner exakt när en åtgärd ska starta; innebörden av detta är att de som är arbetslösa en given månad inte med säkerhet vet om de ska delta i ett program nästa månad. Dessa två antaganden gör att man kan ”matcha” individer på observerade egenskaper och tidigare vistelsetid. Därmed kan man skatta effekten av programmet för individer som varit arbetslösa olika länge innan programstart. Med hjälp av vissa ytterligare antaganden kan man också skatta den genomsnittliga effekten av programmet för alla deltagare oavsett starttidpunkt.

Effekter av arbetsmarknadsutbildning i Frankrike

För att illustrera metoden används registerdata från Frankrike. Data innehåller detaljrik information om observerade egenskaper och ca 200 000 observationer. Resultaten tyder på inlåsningseffekter under de första 18 månaderna efter programstart. Individer som deltar i arbetsmarknadsutbildning har alltså till en början en lägre sannolikhet att hitta jobb än jämförbara individer som inte deltagit. På lite längre sikt (ungefär två år efter programinträde) har dock utbildningen positiva effekter på utflödet till jobb. Effekten är dock liten och inte tillräcklig för att uppväga den initiala inlåsningseffekten under uppföjningsperioden.