Ny metod för att undersöka om anställningstiden beror på individen eller jobbet

Är det jobbet eller individen som ger upphov till rörlighet?

Hur ska man särskilja olika förklaringar till varför nyanställda är mer rörliga än de som arbetat länge på en arbetsplats? I studien utvecklas en metod för att skatta individ- och företagseffekter med hjälp av en simuleringsestimator (en ”Bayesiansk MCMC-estimator”). Dessa individ- och företagseffekter – som är icke-observerade och betraktas som slumpmässiga (”random effects”) – mäter individers och företags benägenhet att avsluta en anställning. Ett viktigt bidrag är att effekterna tillåts vara korrelerade så att man kan studera om rörliga individer söker sig till företag som erbjuder kortare anställningar. Metoden kan bidra till en ökad förståelse av vilka faktorer som påverkar rörligheten på arbetsmarknaden och relationen mellan jobbrörlighet, produktivitet och löneutveckling.

Empirisk tillämpning

Den nya metoden illustreras med hjälp av ett portugisiskt datamaterial som innehåller uppgifter om rörlighet mellan företag. Nästan en tredjedel av skillnaderna beror på företagsspecifika faktorer. Studien visar också att rörliga personer tenderar att sorteras till företag med stor personalomsättning. De som arbetat länge på en arbetsplats är mindre rörliga även efter att man tagit hänsyn till företags- och individspecifika faktorer; detta resultat stöder teorier om att nyanställda prövar sig fram tills de hittar ett arbete de passar för (s.k. ”job-shopping”). Resultaten visar också att unga, deltidsanställda och lågutbildade är mer rörliga.