Om pensioner och äldres arbetskraftsdeltagande

Ökat arbetskraftsdeltagande

På senare år har arbetskraftsdeltagande bland äldre ökat markant i Sverige. I slutet av 1990-talet var arbetskraftsdeltagandet i åldersgruppen 60–64 år 55 procent bland män och 45 procent bland kvinnor. I slutet på 2010-talet var motsvarande siffror 75 respektive 65 procent. Även bland dem mellan 65 och 69 år har sysselsättningen ökat, om än på en blygsammare nivå: i slutet av 90-talet deltog runt 20 procent av männen och runt 10 procent av kvinnorna i arbetskraften, medan motsvarande siffror var 25 respektive 20 procent i slutet av 2010-talet.

Förbättrad hälsa och längre utbildning 

Det finns många förklaringar till det ökade arbetskraftsdeltagandet. Ökningen har sammanfallit med förbättrad hälsa och högre utbildningsnivå, samt med striktare krav för att bli beviljad förtidspension (sjukersättning) (2017:18). 

Men även om sysselsättningen hos de äldre har ökat kraftigt, har den inte förbättrats lika mycket som hälsan (2015:24). Dödligheten hos 65-åringar har exempelvis minskat från 2 procent år 1991 till 1,3 procent år 2009. 

Olika drivkrafter efter pensionsreformen 1999

Den pensionsreform som genomfördes 1999 skulle öka de äldres drivkrafter att jobba längre, jämfört med ATP-systemet. Reformen både ökade och minskade de äldres drivkrafter att jobba längre visar Laun och Palme (2022:6). 

De bedömer att det nuvarande pensionssystemet på vissa sätt ökar de äldres drivkrafter att jobba längre. Jämfört med det tidigare ATP-systemet minskade det nuvarande pensionssystemet såväl nivån på ersättningen varje månad som den summa som individen sammanlagt får i pension under hela utbetalningsperioden, den så kallade pensionsförmögenheten.

– Enligt ekonomisk teori leder de lägre pensionsnivåerna till att de äldre får råd med mindre fritid, i det här fallet pension, vilket borde leda till ett ökat arbetsutbud och att de jobbar längre säger Lisa Laun som arbetat med frågan tillsammans med Mårten Palme vid Stockholms universitet.

Men de menar också att det nuvarande pensionssystemet på andra sätt bidrar till minskade drivkrafter att jobba längre jämfört med det gamla systemet. Varje extra arbetat år i det nuvarande systemet bidrar enligt beräkningarna till att individens sammanlagda pensionsförmögenhet ökar i mindre utsträckning jämfört med hur mycket ett extra arbetat år bidrog i det tidigare pensionssystemet.

–Värdet av att jobba vidare minskade faktiskt i de allra flesta fall som en följd av reformen, fortsätter Lisa Laun. Åtminstone om man antar att besluten att lämna arbetsmarknaden och att börja ta ut pension går hand i hand.

Förbättrad fysisk arbetsmiljö? 

Förbättringar i den fysiska arbetsmiljön verkar spela mindre roll för valet att jobba längre, detta då förbättringarna i huvudsak skedde innan den stora arbetskraftsökningen.

Förstärkt jobbskatteavdrag påverkade män men inte kvinnor 

Den 1 januari 2007 infördes två riktade skattelättnader för personer över 65 år: ett mer generöst jobbskatteavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter. Det bidrog till ökad sysselsättning i målgruppen. Bland dem som hade en arbetsinkomst några år tidigare ökade sysselsättningen med 1,5 procentenheter året närmast efter 65-årsdagen. Det innebär en sysselsättningsökning med ungefär 5 procent i gruppen. Männen arbetade mer, men det fanns inte några effekter för kvinnor i allmänhet (2012:16).

Vad händer när vi höjer pensionsåldern?

Att höja pensionsåldern innebär inte att den faktiska pensionsåldern flyttas lika mycket. När kommun- och landstingssektorn höjde pensionsåldern med två år från 63 till 65 år 2000 gick de anställda kvinnorna i pension 4,5 månader senare i genomsnitt

– Det är ett förväntat resultat, säger rapportförfattaren Johannes Hagen. Tidigare forskning har visat att den faktiska pensionsåldern ökar med ungefär 20–50 procent av höjningen av den formella pensionsåldern (2016:12).

Blir vi friskare av att gå i pension tidigare?

Blir vi friskare av att gå i pension? En del länder höjer pensionsåldern för att dämpa samhällets kostnader för en åldrande befolkning. Ett längre arbetsliv antas leda till mindre utgifter och högre skatteintäkter. Men det skulle också kunna leda till ökade hälso- och sjukvårdskostnader om en senarelagd pensionering försämrar hälsan.

Att gå i pension senare varken ökade eller minskade risken för att behöva vård senare i livet eller risken att dö i förtid för kvinnor som gick i pension (något) senare (i snitt 4,5 månader) (2016:12). Medan en grupp yrkesofficerare som fick ett erbjudande om att gå i pension vid 55 istället för 60 år hade färre dagar på sjukhus och också lägre dödlighet jämfört med officerare som inte fick pensionserbjudandet (2014:12).

– Rapporterna kommer fram till olika resultat och deras metoder skiljer sig också åt säger Lisa Laun som forskar om socialförsäkringsfrågor på IFAU. Inte bara är det olika grupper som diskuteras – kvinnor i kommun- och region jämfört med manliga officerare – men förändringarna av pensionsåldern som analyseras är också olika till sin karaktär. Hälsoeffekter av pensionering kan skilja sig åt beroende på vilken typ av arbete man har och i vilken utsträckning pensionstidpunkten är självvald.

Hälsan varierar vid förtidspensionering

Den stegvisa förändringen av förtidspension till sjukersättning har varit mycket betydelsefull för att förmå fler att vara kvar i arbetskraften (2018:20). Hälsan hos dem som nybeviljats förtidspension (sjukersättning) har varierat. När fler beviljas förtidspension är hälsan hos dem som beviljas bättre, det vill säga de lever längre efter pensionsbeslutet. När färre beviljas sjukersättning har hälsan varit sämre (2013:8).

– Variationerna i nybeviljandet av sjukersättning beror inte framförallt på att hälsan förändras, utan lagförändringar eller förändringar i bedömningen hos Försäkringskassan spelar också roll, menar Lisa Laun som även medverkat i den rapporten. 

Kollektivavtalad pensionering ökar i dåliga tider

När arbetslösheten stiger och efterfrågan på arbetskraft går ner har sannolikheten att äldre personer fått förtida tjänstepension ökat. Fenomenet var särskilt vanligt inom den offentliga sektorn på 1990-talet då övertaligheten delvis löstes genom att pensionera äldre medarbetare i förtid.

Sannolikheten att gå i förtida tjänstepension bland äldre offentliganställda ökade med cirka 12 procent då efterfrågan på arbetskraft minskade med 5 procent. Motsvarande samband finns inte i privat sektor.

Nivån på ersättningen direkt efter pension är också högre då efterfrågan på arbetskraft är lägre än normalt.

–En tolkning är att den anställde och arbetsgivaren förhandlar fram en förmånlig avtalspension innan ordinarie pensionsålder för att få äldre medarbetare att sluta i förtid, säger rapportförfattaren Daniel Hallberg.

Nivån på pensionerna är något högre också när branschen växer mer än normalt. En förklaring till detta mönster kan vara att tjänstepensionen används som belöning till äldre medarbetare. Om den anställde vill gå i förtida pension går arbetsgivaren den anställde till mötes för att ge en belöning för trogen tjänst (2008:3).

De ekonomiskt mest utsatta vet minst om pensionen