Att förstärka incitamenten i a-kassan

Det grundläggande motivet till att tillhandahålla en arbetslöshetsförsäkring är att ge individer en försäkring mot inkomstbortfall. Men arbetslöshetsförsäkringen snedvrider också incitamenten: ett generösare system minskar sökaktivitet och kan skapa ett tryck uppåt på lönerna. Frågan är om det går att utforma arbetslöshetsförsäkringen så att försäkringsvärdet är intakt men incitamenten att till exempel söka efter jobb förstärks.

IFAU-rapporten ”Improving incentives in unemployment insurance: A review of recent research”, skriven av Peter Fredriksson och Bertil Holmlund, ger en översikt av forskningen på detta område. Rapporten behandlar tre olika sätt att förstärka incitamenten i försäkringen utan att försämra värdet av försäkringen: (i) ersättningens varaktighet, (ii) sanktionsregler i a-kassan och (iii) test av individers arbetsvilja. Vi går igenom motiven för att använda respektive instrument och den empiriska litteraturen om effekterna av dem.

Vart och ett av de tre instrumenten kan ses som ett sätt att premiera hög (eller bestraffa låg) sökaktivitet. Den empiriska litteraturen – som bland annat innehåller studier av experimentkaraktär – visar att instrumenten i regel fungerar som avsett. Det finns goda samhällsekonomiska skäl för att utforma försäkringen så att den premierar hög sökaktivitet. Därför bör något av de tre ovanstående instrumenten vara en del av arbetslöshetsförsäkringen. Vi tar emellertid inte ställning till om något av dem är att föredra framför de andra.