Att utvärdera ett program som inte har en given starttidpunkt

Traditionella utvärderingsansatser är i regel baserade på antagandet att programmet startar vid en given tidpunkt. De är därför inte särskilt lämpade för att utvärdera arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Sverige. I Sverige anvisas individer fortlöpande till program och programdeltagare utgörs av individer som påbörjat åtgärden vid olika tidpunkter efter arbetslöshetsinträdet. Individer som aldrig deltar i programmet har i regel fått ett erbjudande om arbete innan de fått ett erbjudande om programdeltagande.

IFAU-rapporten ”Program evaluation and random program starts”, skriven av Peter Fredriksson och Per Johansson, diskuterar utvärderingen av ett program som inte har en given startpunkt. Författarna finner att det inte är möjligt att skatta den genom­snittliga effekten av att delta i programmet i denna situation. Detta resultat följer av att det inte är möjligt att skapa en jämförelsegrupp av individer som aldrig deltar i programmet. Varje försök att skapa en sådan jämförelsegrupp kommer att leda till felaktiga skattningar.

Den traditionella ansatsen för att utvärdera en åtgärd utan given starttidpunkt är att använda ett ”klassifikationsfönster”. Arbetslösa individer som påbörjar ett program inom t ex de första sex månaderna klassificeras som deltagare, medan individer som inte gör det ingår i jämförelsegruppen. Jämförelsegruppen kommer därmed i alltför stor utsträckning att bestå av individer som fått jobb eftersom detta är en av de viktigaste orsakerna till att man inte deltar i programmet. Denna ansats leder till att man tenderar att finna negativa effekter av att delta i en åtgärd på utflödet till jobb trots att sådana inte finns.

I rapporten visas att det är möjligt att testa om det finns en effekt av programmet genom att i jämförelsegruppen inkludera sådana individer som inom en viss given tidsperiod inte deltagit i programmet men som i framtiden kan komma att göra det. Den effekt som skattas är emellertid en annan än den man traditionellt försöker skatta. Den ansats som författarna förespråkar skattar effekten av att delta i programmet för dem som påbörjat det inom en viss tidsperiod efter arbetlöshetsinträdet.