Differentierade ersättningsnivåer i sjukförsäkringen kan leda till längre sjukperioder

Sänkta ersättningsnivåer i sjukförsäkringen 1991

I mars 1991 reformerades den svenska sjukförsäkringen som en del av 1990 års krispaket. Sjukpenningen differentierades och sänktes från 90 procent av arbetsinkomsten till 65 procent under de tre första sjukdagarna och till 80 procent för sjukdag 4–90. Den som återinsjuknade efter att ha avslutat en sjukperiod längre än tre dagar fick därmed en lägre ersättning. Tidigare studier har visat att reformen i stort ledde till färre korta, men fler längre, sjukperioder.

Inlåsningseffekter i sjukförsäkringen

En lägre ersättning kan i sig avskräcka från att vara sjukskriven (direkt effekt). Att den initiala ersättningen var lägre kan dock leda till längre sjukfrånvaro när man väl sjukskrivit sig i och med att det då blir mer kostsamt att återinsjukna (indirekt effekt). Rapportförfattarna är i den här studien enbart intresserade av den indirekta effekten.

I linje med tidigare forskning som visat att ekonomiska drivkrafter påverkar människors sjukskrivningsbeslut finner författarna att reformen förlängde de långa sjukperioderna. Sannolikheten att återgå till arbete minskade med 10 procent för dem som hade varit sjukskrivna mer än 90 dagar.

– Den lägre ersättningen vid återinsjuknande ledde antagligen till att man stannade hemma längre för att vara på den säkra sidan, säger Martin Nilsson som är en av rapportförfattarna. Reglerna ledde därmed till en ”inlåsning” i sjukfrånvaron. Den effekten kan vara viktig att ta hänsyn till, då den motverkar den positiva effekten av färre sjukskrivningar.

I dag är sjukförsäkringen inte konstruerad på samma sätt. Den nuvarande karensdagen skulle dock kunna skapa liknande inlåsningseffekter om den inte motverkades av en återinsjuknanderegel, dvs. att man slipper ytterligare en karensdag vid en ny sjukskrivning inom fem dagar.

Data och metod

Rapportförfattarna studerar ett femprocentigt slumpmässigt urval av samtliga sjukfall som började i januari eller februari 1991, dvs. strax innan reformen. Enbart de som hade sjukperioder som varade längre än till sista februari 1991 påverkades av reformen, varför dessa kunde jämföras med dem vars sjukperioder avslutades tidigare. Data kommer huvudsakligen från Försäkringskassan.