Effekterna på geografisk rörlighet skiljer sig mellan arbetsmarknadspolitiska program

Resultat

Deltagare i arbetsmarknadsutbildning (AMU) hade i mitten på 1990-talet högre sannolikhet för både flyttning och pendling än deltagare i arbetslivsutveckling (ALU) och beredskapsarbete. Även sannolikheten för sysselsättning var högre för dem i AMU, jämfört med deltagare i ALU och beredskapsarbete.
I jämförelse med öppet arbetslösa var sannolikheten för flyttning lägre bland deltagare i AMU. Däremot hade AMU-deltagarna högre sannolikhet att påbörja pendling mellan hemort och arbetsplatser belägna i andra lokala arbetsmarknader. Det fanns ingen skillnad i sannolikheten för sysselsättning mellan deltagare i AMU och öppet arbetslösa.

Data och metod

Studien bygger på information om personer som registrerades som öppet arbetslösa eller påbörjade AMU, ALU eller beredskapsarbete under första kvartalet 1994. I slutet av 1995 observeras i vilken utsträckning dessa personer var i sysselsättning, hade påbörjat pendling eller flyttat till andra lokala arbetsmarknader. De lokala arbets­marknaderna utgörs av Statistiska centralbyråns sammanslagning av samtliga kom­muner till 108 funktionella regioner, baserade på boende- och arbetsplatslokalisering.
Analysen beaktar att olika typer av åtgärder kan ha olika effekter på geografisk rörlighet och att denna typ av rörlighet kan ske både genom migration och genom pendling. Parvisa jämförelser görs mellan deltagare i AMU och ALU, AMU och beredskapsarbete, samt mellan AMU-deltagare och öppet arbetslösa med avseende på sannolikheterna för flyttning, pendling och sysselsättning.

Bakgrund

Under de senaste tre decennierna har antalet personer som pendlar över en kommun­gräns nästan fördubblats. Pendling har för många blivit ett alternativ till flyttning och utgör en allt större andel av den totala rörligheten mellan regionala arbetsmarknader i Sverige.