Förbättrade kontakter mellan arbetssökande och arbetsgivare med lediga platser ger högre löner

På en perfekt fungerande arbetsmarknad bestäms lönerna endast av efterfrågan och utbudet på arbetskraft. Enskilda arbetsgivare och arbetssökande kan inte påverka lönesättningen och arbetslöshet förekommer inte, annat än i frivillig form.

Verklighetens arbetsmarknad kännetecknas dock av omfattande trögheter: det kan vara svårt för en arbetsgivare att komma i kontakt med arbetssökande med rätt kvalifikationer och de som är arbetssökande känner ofta inte till alla lediga platser. I båda fallen består trögheten framför allt av att det tar tid för arbetsgivaren och arbetssökande att hitta varandra. Utöver tidsåtgången tillkommer kostnader för arbetsgivaren i form av förlorad produktion. De arbetssökande drabbas på motsvarande sätt av inkomstbortfall, framför allt bland dem som tvingas till arbetslöshet, men även bland de anställda som hade kunnat få bättre betalda jobb hos andra arbetsgivare.

En konsekvens av trögheterna är att arbetsgivarna kan betala löner som är lägre än värdet av de anställdas bidrag till produktionen. Detta skulle inte vara möjligt om trögheterna eliminerades – konkurrens mellan företagen om arbetskraften och arbetstagarnas möjligheter att omedelbart och utan kostnad byta arbetsgivare skulle driva upp lönen till dess att den motsvarade värdet av de anställdas bidrag till produktionen.

Teoretiska modeller som beskriver arbetsgivarnas och arbetstagarnas sökbeteende på arbetsmarknaden tyder på att om trögheterna minskar bör det leda till att lönerna höjs, så att de närmar sig värdet av de anställdas bidrag till produktionen. Denna prediktion har emellertid aldrig tidigare testats empiriskt. I föreliggande studie undersöks den för första gången med hjälp av data från den danska arbetsmarknaden.

Resultat

Om man gör det lättare för arbetsgivare med lediga platser att hitta arbetssökande och vice versa – exempelvis genom ökad utannonsering av lediga platser och/eller genom att höja effektiviteten vid arbetsförmedlingarna – kommer detta att öka både efterfrågan och utbudet på arbetskraft. Efterfrågan ökar dels genom att existerande företag efterfrågar fler anställda och dels genom att nya företag etableras eftersom det blir lättare och billigare att rekrytera arbetskraft. Utbudet ökar eftersom arbetskraften är villig att arbeta mer när det finns fler lediga jobb att välja på. Totalt sett medför detta att ökningen av efterfrågan – som utgör summan av två effekter – blir större än ökningen av utbudet.

Att efterfrågan ökar mera än utbudet medför att lönerna kommer att bli högre än de var innan kontaktmöjligheterna mellan arbetsgivare och arbetssökande förbättrades. Att arbetsgivarna kan betala högre löner utan att göra förluster beror på att innan kontakthindren elimineras är det svårt för de anställda att snabbt byta jobb om de är missnöjda med lönen. Detta gör det möjligt för arbetsgivaren att betala löner som ligger under de anställdas bidrag till produktionen. När kontakthindren försvinner kan lönen som mest öka till dess att den motsvarar värdet av de anställdas bidrag till produktionen. Undersökningen, som gäller Danmark, visar att om förhållandena på den arbetsmarknad där kontakterna mellan arbetsgivare och arbetssökande fungerar som bäst överförs till den arbetsmarknad där kontakterna är minst effektiva blir resultatet en engångshöjning av medellönen på den senare arbetsmarknaden med ungefär 10 procent.

Data och metod

Studien bygger på individ- och företagsdata från Danmark, under perioden 1980–1994. I analysen följs individer och företag över tiden. Hänsyn tas till att både arbetslösa och anställda individer söker jobb.

För att kunna jämföra förhållandena på olika arbetsmarknader med olika stora kontakthinder behöver man arbetsmarknader som är skilda ifrån varandra. Detta är skälet till att man har valt att studera Danmark: merparten av landets regioner sammanfaller med öar, vilka utgör geografiskt avgränsade lokala arbetsmarknader.

Måttet på hur väl kontakterna mellan arbetsgivare och arbetssökande fungerar skattas på individnivå och tar hänsyn både till förekomsten av jobberbjudanden och till risken för att en anställd förlorar jobbet. En arbetsmarknad med goda kontaktmöjligheter kännetecknas av att sannolikheten att få ett jobberbjudande är hög i förhållande till risken att förlora jobbet.

Utrymmet för löneökningar till följd av förbättrade kontaktmöjligheter skattas på företagsnivå. Storleken på utrymmet ges av skillnaden mellan förädlingsvärdet per anställd och företagets lönekostnad per anställd.