Hur ska A-kassan utformas?

Tre olika system

I rapporten jämförs tre olika tänkbara utformningar av a-kassan: (i) ett system med en begränsad ersättningsperiod; (ii) ett system där de arbetslösa som inte uppfyller kravet på att söka jobb drabbas av sanktioner i form av sänkt ersättning och (iii) ett system där krav ställs på någon form av aktivitet, som praktik eller arbetsträning, för att individen ska vara berättigad till ersättning. Utmaningen är att finna ett system som ger ett rimligt mått av försäkring och samtidigt skapar drivkrafter att söka och ta jobb.

Sanktionsregler att föredra

Analysen visar att sanktionsregler i a-kassan är det effektivaste sättet att samtidigt ge en försäkring mot inkomstbortfall vid arbetslöshet och motiv att söka arbete. I jämförelse med de två andra systemen, förstärker sanktionsregler drivkrafterna för dem som uppbär a-kassa att söka jobb; risken att drabbas av en sanktion minskar om sökaktiviteten är högre. Den högre sökaktiviteten skapar i förlängningen ett ekonomiskt utrymme att ge de arbetslösa en väsentligt högre ersättning än vad man kan göra i de två andra systemen.

Teoretisk analys

Slutsatserna i rapporten grundas på en teoretisk analys. A-kassesystemets utformning diskuteras i en modell där individerna skiljer sig ifråga om hur de värderar sin fritid. Denna skillnad medför att arbetslösa personer anstränger sig olika mycket för att hitta ett jobb. Hur intensivt de söker beror också på ersättningens storlek. En högre ersättning är positivt ur den arbetslöses perspektiv. Men i ett samhällsekonomiskt perspektiv måste man också beakta de negativa effekter som har att göra med att en högre ersättning  minskar viljan att söka efter jobb och driver upp lönerna i jämvikt.