I Sverige får yrkesgrupper med stor lönespridning mer personalutbildning än andra grupper

Lönestrukturen är viktig för mängden personalutbildning

Ekonomisk forskning har givit upphov till två alternativa teorier som kopplar ihop personalutbildning och lön. Enligt den första teorin (1) kommer arbetstagaren att betala generell personalutbildning – dvs utbildning som ger kunskaper som kan utnyttjas även på andra arbetsplatser. Arbetstagarens lägre lön under utbildningstiden kommer dock att kompenseras med högre lön efter utbildningen. Den andra teorin (2) säger att generell personalutbildning kan betalas av arbetsgivaren, givet att arbetsgivaren inte behöver höja lönen i efterhand lika mycket som motsvaras av arbetstagarens extra kunskaper.

Teori 1 innebär att personalutbildningen ökar när lönespridningen ökar. Skälet är att arbetstagaren inte vill ta risken att betala en utbildning om han eller hon inte kan räkna med en kompenserande lönehöjning i efterhand. Och om löneskillnaderna inom yrkesgruppen är små är risken stor att den kompenserande lönehöjningen blir (alltför) liten.

Enligt teori 2 stimuleras personalutbildningen om lönespridningen är liten, dvs av en sammanpressad lönestruktur. Orsaken är att arbetsgivaren då kan få igen sina utlägg för personalutbildningen genom att den anställde inte får någon lönehöjning efter utbildningen trots att han eller hon blivit mer produktiv.

Tidigare forskning visar att i europeiska länder ökar personalutbildningen när lönestrukturen är sammanpressad

Tidigare forskning om personalutbildning i Europa tyder på att en ökad lönespridning leder till mindre personalutbildning. Dessa resultat stöder teori 2, dvs att arbetsgivaren betalar utbildningen och att arbetstagarna på grund av den sammanpressade lönestrukturen inte får någon, eller en mycket liten, lönehöjning efter utbildningen.

Men Sverige verkar inte följa mönstret

För Sverige visar denna undersökning istället att ökad lönespridning resulterar i mer personalutbildning. Detta gäller även när man i analysen tar hänsyn till flera andra faktorer som påverkar personalutbildningens omfattning, såsom utbildning, yrkeserfarenhet, kön och storleken på den anställdes arbetsplats. Hänsyn har också tagits till att effekten kan vara dubbelriktad, dvs att samtidigt som lönestrukturen påverkar personalutbildningen kan personalutbildningen påverka lönestrukturen. Resultaten ger stöd åt teori 1, dvs att arbetstagaren betalar personalutbildningen men kompenseras av högre lön efter utbildningen.

Undersökningens slutsatser är förvånande med tanke på att personalutbildning är vanligare i Sverige än i många andra länder, samtidigt som den svenska lönestrukturen är förhållandevis sammanpressad. Det är också känt att svenska arbetsgivare i stor utsträckning bekostar personalutbildningen.

Till en del kan skillnaderna i resultat bero på att generell personalutbildning definieras på olika sätt. I tidigare studier har definitionen av generell personalutbildning bestämts av de forskare som genomfört analyserna. I denna studie har istället de personerna som deltagit i personalutbildning själva fått avgöra om utbildningen har varit generell eller inte. Att låta deltagarna stå för definitionen har både för- och nackdelar. Fördelen är att kursdeltagarna har mer information om personalutbildningens innehåll än forskarna. Nackdelen är att kursdeltagarnas bedömning kan bero på hur frågan om generell personalutbildning är formulerad. Jämförelser med andra svenska datamaterial tyder på att omfattningen av generell personalutbildning kan ha underskattats i denna studie. Om underskattningen är större för yrkesgrupper med låg lönespridning än för grupper med stor spridning kan detta leda till att sambandet mellan lönespridning och personalutbildning påverkas i riktning mot att mer lönespridning ökar personalutbildningen.

En annan delförklaring till skillnaden mellan Sverige och andra europeiska länder kan vara att personalutbildningen i Sverige i högre utsträckning består av korta kurser. Korta kurser torde ha en liten inverkan på de anställdas effektivitet, vilket i sin tur medför att kopplingen mellan lönestruktur och personalutbildning blir svag.

Resultatet varierar mellan kön och sektorer

Resultaten varierar mellan män och kvinnor, samt mellan offentlig och privat sektor. Effekterna är större för män än för kvinnor; för kvinnor anställda i offentlig sektor finns det inget samband alls mellan lönespridning och personalutbildning. Störst effekt har lönespridning för lågavlönade män i privat sektor, respektive högavlönade män i offentlig sektor.

Metod och data

Undersökningen använder uppgifter om personalutbildning från Statistiska centralbyråns personalutbildningsenkät från 2001. Individerna tillfrågas om de har deltagit i utbildning som helt eller delvis bekostats av arbetsgivaren och, i så fall, hur länge. De får också svara på frågan om utbildningen var generell eller av nytta bara för just deras jobb. Dessa individuppgifter paras ihop med uppgifter om lönespridning för olika yrkesgrupper från Lönestatistisk årsbok år 2000. En statistisk analys genomförs där lönespridningens effekt på förekomsten och mängden personalutbildning analyseras, när andra faktorer hålls konstanta.