Lägre arbetslöshet med regeringens arbetsmarknadsreformer

I rapporten görs en genomgång av tidigare studier av framförallt den svenska jämviktsarbetslösheten, den nivå som arbetslösheten tenderar att gå mot på längre sikt, men även internationell forskning. Rapporten konstaterar att flera studier visar att den svenska jämviktsarbetslösheten var högre vid mitten av 1990-talet än vid början av 1980-talet. I början av 2008 var den drygt sex procent, dvs. ungefär lika hög som den faktiska arbetslösheten. Den borgerliga regeringen har genomfört två stora reformer för att öka arbetsutbudet och minska jämviktsarbetslösheten: jobbskatteavdraget och reformerna inom a-kassan. Av naturliga skäl saknas ännu empiriska studier av effekterna av dessa reformer, istället används studier av tidigare liknande reformer. Utifrån dessa resonemang kan de sammanlagda effekterna av regeringens reformer innebära att jämviktsarbetslösheten går ner med 1–2 procentenheter. Osäkerheten är dock stor.

Jobbskatteavdraget stimulerar arbetskraftsdeltagandet och minskar arbetslösheten

Jobbskatteavdraget påverkar framförallt dem med låga inkomster och bidrar till ett ökat arbetsutbud. Det saknas direkta beräkningar av hur arbetslöshet och sysselsättning påverkas direkt av jobbskatteavdraget. Enligt resonemangen i rapporten, med paralleller till närliggande studier, förväntas jobbskatteavdraget leda till att arbetslösheten i jämvikt går ner med knappt 0,4 procentenheter.

Den sänkta a-kassan kan ha givit stora effekter på arbetslösheten

Det är osäkert att göra utsagor om hur sänkningen av ersättningsnivån i
a-kassan påverkar jämviktsarbetslösheten. Det är oklart exakt hur stor sänkningen av a-kassan är för dem som berörs eftersom olika grupper påverkas på olika sätt. Effekten av reformerna i a-kassan beräknas ligga i intervallet 0,5–1,8 procentenheter. Effekten är således inte försumbar.