Långtidssjukfrånvaron går i arv

Sjukfrånvaron är hög i Sverige och varierar mycket över tiden. Förutom ohälsa eller funktionsnedsättning finns det andra saker som kan påverka sjukfrånvaron, till exempel den ekonomiska ersättningen, normer, etablering på arbetsmarknaden och familjebildning.

I ett working paper från IFAU finner författarna att det finns kopplingar mellan hur föräldrarna var sjukfrånvarande under barnens uppväxt (10–19 år) och barnens sjukfrånvaro som vuxna. Kopplingen är särskilt stark om föräldrarna var mycket sjukfrånvarande – då är det stor sannolikhet att barnen också är mycket sjukfrånvarande som vuxna. Barn till föräldrar som har varit sjukfrånvarande i mer än 30 dagar i följd är i genomsnitt dubbelt så mycket sjukfrånvarande under långa tider som barn till föräldrar utan längre tids sjukfrånvaro. Föräldraarvet tycks däremot spela mindre roll bland barn till föräldrar som saknar sjukfrånvaro – i denna grupp finns barn med både mycket och liten sjukfrånvaro. Barnen lever också oftare tillsammans med en partner vars sjukfrånvaro påminner om de egna föräldrarnas.

– Vi vet att barn tenderar att likna sina föräldrar när de blir vuxna, säger Erica Lindahl som är en av rapportförfattarna. Man ”ärver” i hög grad föräldrarnas inkomst, yrke och utbildningsnivå och vi har funnit att det även tycks gälla längre sjukfrånvaro. Vad som är orsaken till det – till exempel sårbarhet för genetiska sjukdomar, livsstil eller attityder – undersöker vi dock inte i rapporten, avslutar hon.

Metod och data

Analysen baseras på totalregister över Sveriges befolkning. Barnen observeras som vuxna mellan åren 2003 och 2008 och föräldrarna är observerade mellan 1986–1991. Sjukfrånvaron definieras som de dagar som ersätts med sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning. För att få ett jämförbart mått över tid räknas frånvarodagar genomgående från och med fjärde sjukfrånvaro­veckan. Förutom att jämföra barns och föräldrars sjukfrånvaro jämförs också syskons sjukfrånvaro.