Lönebildningen för ungdomar varierar mellan avtalsområden

De flesta branschavtalen för arbetare innehåller någon form av avtalslöner, d.v.s. uppgifter om den lägsta lön som en arbetsgivare med kollektivavtal kan betala för en viss anställd med ett visst arbete. Avtalslönerna varierar mellan avtalsområden och mellan yrken, erfarenhet, anställningstid och ålder.

– Det finns väldigt lite tidigare forskning om vilken betydelse kollektivavtalen har för ungdomars faktiska begynnelselöner, säger Anders Forslund som är en av rapportförfattarna.

Riksavtalen bestämmer faktiska begynnelselöner – servicesektorn

Hur ungdomars faktiska begynnelselöner sätts varierar mellan avtalsområden. I servicesektorn ligger de faktiska begynnelselönerna på eller väldigt nära riksavtalens lägsta lönenivåer. Inom servicesektorn, som har lägst löner trots många välutbildade ungdomar, varierar inte lönen med de nyanställdas egenskaper. I denna grupp av avtal ingår t.ex. Hotell- och restaurang, Bevakningsavtalet, Detaljhandelsavtalet och avtal för kommunalanställda arbetare.

Arbetsplatsen bestämmer faktiska begynnelselöner – industrin

Inom industrin ligger istället de faktiska begynnelselönerna för unga arbetare betydligt över de lägsta avtalslönerna. De faktiska begynnelselönerna varierar dock lika lite inom arbetsplatserna som de gör inom servicesektorn. Lönerna sätts alltså på arbetsplatsen, och stora grupper av nyanställda ungdomar får samma lön. Inom varje arbetsplats är därmed lönerna i stora drag oberoende av den nyanställdes egenskaper. Framträdande avtal inom industrin är t.ex. Teknikavtalet, Stål- och metallavtalet och Massa- och pappersavtalet.

Metod och material

Rapportförfattarna studerar framförallt förhållandena 2010 och använder SCB:s lönestrukturstatistik. Till det kommer en nysammanställd databas över ett stort antal kollektivavtal, varav drygt 70 är arbetaravtal. Totalt finns ungefär 650 avtal på den svenska arbetsmarknaden.