Mottagarna av ekonomiskt bistånd möter ofta flera aktörer

Många får bistånd för att de är arbetslösa

År 2009 bodde 5,5 procent av befolkningen 16–64 år i ett hushåll som tog emot ekonomiskt bistånd någon gång under året (315 000 personer). Det är många som ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden som får ekonomiskt bistånd, framförallt yngre och individer födda utanför västvärlden. Bidragstagandet är högst i 20-årsåldern och sjunker sedan fram till 40-årsåldern för att sedan öka något. Även ensamstående med barn är överrepresenterade. En grupp äldre svenskfödda män verkar i större utsträckning än andra behöva bistånd av hälsoskäl och som ett komplement till ersättningar från Försäkringskassan.

Tre fjärdedelar möter mer än en aktör

De som får ekonomiskt bistånd har ofta även kontakt med andra aktörer för att få sin försörjning: Fyra av tio möter Arbetsförmedling och kommun, 25 procent bara kommunen och 20 procent möter Försäkringskassan och kommunen. Hela 17 procent har kontakt med både kommunen, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Tre fjärdedelar av biståndstagarna möter alltså mer än en aktör.

– När två eller tre instanser ska samarbeta finns risken att ingen tar huvudansvar för individerna, och de kan hamna i kläm, säger Eva Mörk. Det är en fråga som är viktig att ha i åtanke.

De med ekonomiskt bistånd deltar mer sällan i program

Av dem som har ekonomiskt bistånd och är inskrivna på Arbetsförmedlingen är hela 22 procent kategoriserade som ”övriga inskrivna”, vilket ska jämföras med 7 procent i gruppen som är berättigade till a-kassa. Gruppen ”övriga inskrivna” anses inte kunna söka arbete aktivt eller omgående börja ett arbete.

– Att så många klassas som ”övriga inskrivna” kan vara ett tecken på att deras arbetsförmåga blir olika bedömd, vilket är problematiskt. Det kan innebära en risk att de skickas mellan olika aktörer.

Biståndstagarna deltar i lägre utsträckning i flera av de arbetsmarknadspolitiska programmen. De som har ekonomiskt bistånd och helt saknar a-kassa har t.ex. åtta procentenheters lägre sannolikhet att delta i jobb- och utvecklingsgarantin än de som har enbart a-kassa. En förklaring kan vara att det tar olika lång tid innan individerna kvalificerar sig för programmet. Det enda programmet där det inte finns någon skillnad för biståndstagare respektive icke-biståndstagare är jobbgarantin för ungdomar.