Noggrannare granskning minskade långvarig sjukskrivning

Det holländska sjukpenningsystemet

I Holland är arbetsgivaren skyldig att betala sjukpenning under det första året. Arbetsgivaren har också rehabiliteringsansvaret. Arbetsgivaren och arbetstagaren ska tillsammans upprätta en rehabiliteringsplan senast efter 8 veckors sjukskrivning. Vid 13 veckor rapporteras sjukskrivningsfallet till motsvarigheten till Försäkringskassan. Efter 1 år kan arbetstagaren övergå till förtidspension förutsatt att arbetsförmågan bedöms vara permanent nedsatt. I samband med ansökan om förtidspension bifogas rehabiliteringsplanen; arbetstagaren och arbetsgivaren måste då gemensamt förklara varför rehabiliteringsplanen inte inneburit att arbetstagaren kunnat återgå till arbetet. Om ansökan inte är komplett eller rehabiliteringsåtgärderna bedöms vara otillräckliga kan arbetsgivaren ges en sanktion.

Studie av ett kontrollerat experiment i Holland

Under 2003 genomfördes ett kontrollerat experiment i Holland. I två försöksregioner granskades ansökningarna om förtidspension noggrannare. Framförallt undersöktes om rehabiliteringsinsatserna varit tillräckliga. Genom personliga besök och telefon kontaktades i regel både arbetsgivare och arbetstagare för att avgöra detta. Övriga 24 regioner utgjorde jämförelseregioner. Där granskades i normalfallet bara handlingarna som bifogats ansökan och telefonkontakt togs med arbetsgivaren.

Rapporter om långvarig sjukskrivning och ansökningar om förtidspension minskade

I försöksregionerna minskade antalet långvariga sjukskrivningar på minst 13 veckor med 5,0 % i jämförelse med övriga regioner. Dessutom minskade antalet ansökningar om förtidspension med 4,3 %. Rapportförfattarna argumenterar för att det första resultatet framförallt har att göra med att arbetstagaren självmant väljer att inte kvarstå i sjukskrivning då systemet som helhet blir mindre förmånligt då granskningen intensifieras. Det andra resultatet tolkas som att rehabiliteringsinsatserna blir effektivare och hjälper personer tillbaks i arbete vid en mer noggrann granskning.

Noggrannare granskning ger ökade incitament till rehabilitering

Ett generöst och lättillgängligt ersättningssystem kan innebära att personer som inte borde få förtidspension ändå får det. En noggrannare granskning av ansökningar av förtidspension av en oberoende part gör att risken minskar att ersättningen används som en möjlighet att lämna arbetsmarknaden för individen eller som en möjlighet för arbetsgivare att bli av med oönskade anställda och föra över kostnader på samhället. En mer noggrann granskning skapar incitament för både arbetsgivare och individ till en allvarligt menad rehabilitering och kan göra att förtidspension i ökad utsträckning ges till individer med ett verkligt behov, dvs träffsäkerheten i systemet ökar.

Förtidspensionen relativt förmånlig i Holland

I Holland är alla arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga berättigade till förtidspension. Ersättningsnivån beror på graden av nedsättning och är inte tidsbegränsad. En arbetstagare som bedöms vara helt arbetsoförmögen erhåller 70 procent av tidigare inkomst.  Det holländska förtidspensionssystemet är omfattande i förhållandet till andra OECD-länder: 2,65 % av BNP betalades ut till 9,1 % av arbetskraften år 2000. 

Relevans för den svenska debatten

Andelen av befolkningen i arbetsför ålder som är förtidspensionerad är också hög i Sverige. År 2000 var 7 % av befolkningen i åldern 20–64 år förtidspensionerad. Under första halvan av 2000-talet steg denna andel kraftigt och uppgår till 9 % 2005. Rapporten visar att skarpare incitament till rehabilitering kan vara en effektiv åtgärd för att öka återgången till arbete. Att arbetsgivarnas medfinansieringsansvar har slopats i Sverige innebär att incitamenten för arbetsgivaren att rehabilitera långtidssjukskrivna minskat.