Sjukskrivningar i den politiska debatten – från samhällets till individens ansvar

Rapporten studerar vad som sagts och skrivits om sjukskrivningar i den politiska debatten under 1900-talet, med fokus på de senaste tjugo åren, och drar slutsatsen att språkbruket förskjutits. Sjukförsäkringsdebatten handlade vid 1900-talets början om en möjlighet att motverka fattigdom. Under 1990-talets krisår talades det om de ökade ohälsotalen som en effekt av ett hårdnande arbetsklimat. Under de senare åren har det allt mer handlat om överutnyttjande och individuellt ansvar.

– I det politiska språket ser jag hur individens behov och samhällets ansvar från första halvan av 1990-talet förskjuts mot aktivering och eget ansvar säger rapportförfattaren Malin Junestav. Hur vi talar om sjukskrivningarna samvarierar med hur regelverk och institutioner byggs upp. Ett striktare tal och ett striktare regelverk går hand i hand, menar hon.

Hur mycket sjukskrivningarna har debatterats har även det skiftat över tid. Från att knappt alls ha förekommit i den politiska debatten under slutet av 1980-talet skedde en ganska kraftig uppgång vid 1990-talets början. I riksdagsdebatterna kom den stora uppgången 1999–2000.

Texter analyseras med hjälp av datorer

Rapporten analyserar riksdagsdebatter, utredningsmaterial, remissyttranden och beslutstexter om sjukförsäkringen från 1945 års diskussions-pm om sjuk-försäkring¬en till ett femtiotal riksdagsdebatter och propositioner under de senaste decennierna. Analysen görs med en datorbaserad kvantitativ textanalys som kartlägger hur ofta och i vilka sammanhang olika begrepp förekommer. Utifrån det kan man dra slutsatser om de politiska idéerna och deras utveckling. Denna metod kombineras i rapporten med kvalitativ textanalys.