Betänketid ledde till färre skilsmässor och högre utbildningsnivå för barn

Den 1 januari 1974 förändrades äktenskapsbalken och skilsmässoprocessen förenklades avsevärt. Vid ansökan om skilsmässa behövde man inte längre uppge ett skäl för att upplösa äktenskapet och den tidigare omfattande väntetiden togs i princip bort. Samtidigt infördes en obligatorisk betänketid om 6 månader för barnfamiljer med barn under 16 år. Syftet var att förhindra förhastade skilsmässor.

Betänketiden gav färre skilsmässor

Antalet skilsmässor ökade kraftigt år 1974, men ökningen var mindre bland barnfamiljer. En förklaring till detta är att betänketiden ledde till färre skilsmässor. Rapportförfattaren finner att par med betänketid vars yngsta barn fyllde 15 år 1974 hade cirka 30 procent lägre sannolikhet att skilja sig än par utan betänketid där barnet fyllde 16 samma år. Året innan var skillnaden obefintlig.

…och högre utbildningsnivå

I familjer med långt mellan barnen – och som i och med det haft barn under 16 år och betänketid under lång tid – uppnådde barnen efter reformen i högre grad en gymnasieexamen, de fick barn något senare och skilde sig mer sällan som vuxna. De unga män från dessa familjer som mönstrade till militärtjänst gjorde även ett något bättre resultat på både de kognitiva och icke-kognitiva testerna.

– Tidigare nationalekonomisk forskning har visat att stabilare familjer har större möjlighet att lägga tid och pengar på sina barn och på så sätt ge dem olika kunskaper och färdigheter, säger rapportförfattaren Edvin Hertegård. Mina resultat i är i linje med denna slutsats.

–Det är dock bra att komma ihåg att jag studerar barn födda på 1950- och 1960-talet. Idag är effekten troligen inte lika stor då färre föräldrar är gifta och kvinnorna har en starkare koppling till arbetsmarknaden. 

Hur har studien utförts?

Rapportförfattaren jämför barn med olika stor åldersskillnad till sina yngsta syskon, vilket fångar familjer med fler års exponering till 6 månaders betänketid. En större åldersskillnad till sitt yngsta syskon ledde till minskad skilsmässorisk för familjen och högre utbildningsnivå efter reformen. Studien bygger på en s.k. ”skillnad-i-skillnader”-metod (”difference-in-differences”) där avsikten är att skapa jämförelsegrupper som är mer eller mindre påverkade av reformens båda beståndsdelar.

Datamaterialet består av 1,2 miljoner barn födda 1952–1964 som var 10–22 år 1974, samt deras familjer. Data kommer från SCB och från Pliktverket.