De som jobbar i yrken som försvinner löper högre risk att dö i förtid

Vad händer med hälsan hos dem som jobbar i yrken som minskar eller försvinner på grund av teknisk utveckling? De som år 1985 jobbade i yrken som under de nästkommande 30 åren kom att minska kraftigt hade 5–11 procent högre risk att dö, och dog 7–13 månader tidigare jämfört med liknande personer som jobbade i yrken som inte krympte.

Det finns inga indikationer på att de som jobbade i yrken som minskade mycket var mer inlagda på sjukhus än vad jämförelsegruppen var.

Störst skillnad bland de lägst betalda

De lägst betalda i de krympande yrkena var mest sårbara. Den tredjedel som tjänade minst löpte nästan 20 procent högre risk att dö jämfört med den lägst betalda tredjedelen som jobbade i yrken som inte minskade.

–Det är i linje med tidigare forskning som visar att de som från början är lägst betalda i sitt respektive yrke är mest sårbara, säger rapportförfattaren Sofia Hernnäs som gjort forskningen inom ramen för sin avhandling.

Män och kvinnor dog av olika saker

Kvinnorna hade 37 procent högre risk att dö av självmord eller av alkohol- och drogrelaterade orsaker jämfört med kvinnor i yrken som inte minskade. Riskökningen skedde dock från en låg nivå och motsvarar ett 50-tal personer.

Männen löpte 7 procent större risk att dö i hjärt- och kärlsjukdom jämfört med män i icke-minskande yrken. Det innebar cirka 150 fler dödsfall i gruppen.

Hur gjordes rapporten?

Amerikanska data på yrkesminskningar 1985–2016 har kombinerats med svenska data från exempelvis Dödsorsaksregistret 1986–2015. Nästan 880 000 svenska arbetstagare som var 25–36 år 1985 ingår i urvalet.

Genom regressionsanalys relateras hälsorelaterade utfall till en indikator för kraftigt minskande yrken och en bred palett av kontrollvariabler. Syftet med kontrollvariablerna är att jämföra individer i krympande och icke-krympande yrken som är så lika möjligt, och att yrkena endast skiljer sig åt i huruvida de krymper eller inte. I den mån icke-observerade skillnader kvarstår bedöms att skattningarna överskattar den negativa hälsoeffekten av att befinna sig i ett krympande yrke. Skattningarna ska således förstås som en övre gräns av den faktiska hälsoeffekten.