Matchningsproblem och långtidsarbetslöshet i Norden efter pandemin

Hur har pandemin påverkat arbetsmarknadens funktionssätt i de nordiska länderna? Den här rapporten beskriver och jämför utvecklingen efter covid-19 med fokus på matchningsproblem – alltså när det finns både lediga jobb och arbetslösa, men utan att de möts – och jämför hur arbetsmarknadspolitiken är utformad.

Arbetsmarknaderna återhämtade sig snabbt

Pandemin ledde till en snabb och djup nedgång i sysselsättningen i Norden, men återhämtningen gick också fort. I början av 2023 hade de flesta länder nått eller överträffat sysselsättningsnivåerna före pandemin. Samtidigt var både arbetslösheten och antalet lediga jobb högt – vilket kan tyda på matchnings­problem.

Ökade matchningsproblem? Bara i Sverige

Rapportförfattaren använder både Beveridge-kurvor och matchningsfunktioner för att analysera hur väl arbetsmarknaden fungerar. Slutsatsen är att det inte finns några tydliga tecken på ökade matchningsproblem i Danmark, Finland eller Norge. Däremot visar Sverige vissa tecken på ökad mismatch efter pandemin – även om resultaten är osäkra och kräver mer forskning.

Långtidsarbetslösheten ligger kvar på hög nivå i Sverige

En indikator på arbetsmarknadens funktionssätt är långtidsarbetslöshet. Den har minskat i de flesta nordiska länder, men ligger fortfarande på hög nivå i Sverige och Finland. För Sverige hänger detta samman med en större andel arbetslösa med svag ställning på arbetsmarknaden, bland annat många med utländsk bakgrund.

Olika institutioner, olika politiska val

De nordiska länderna skiljer sig åt i hur arbetsmarknadspolitiken är organiserad. Danmark decentraliserar till kommunerna, Norge har central styrning genom NAV-kontoren medan Sverige och Finland har mer otydlig ansvarsfördelning. Sverige sticker också ut med omfattande privatisering av arbetsmarknadstjänster.

Subventionerade jobb i Sverige – utbildning i grannländerna

Alla länder satsar mycket på arbetsmarknadspolitik, men innehållet skiljer sig åt. Sverige lägger mest resurser på subventionerade anställningar, medan övriga länder prioriterar yrkesutbildning för de arbetslösa.

–Både arbetsmarknadsutbildning och subventionerade anställningar har enligt forskningen visat sig hjälpa arbetslösa till arbete på ett effektivt sätt, så en blandning av dem vore nog gynnsam i alla länder, säger Anders Forslund. Då många långtidsarbetslösa i Sverige har låg kompetens är det förvånande att så lite resurser går till arbetsmarknadsutbildning, avslutar Anders Forslund.