Mycket lägre inkomster bland personer med svår psykisk sjukdom

En stor andel saknade helt arbetsinkomst

Schizofreni, bipolär sjukdom och depression innebär inte bara ett stort psykiskt lidande för dem som drabbas utan resulterar även i en mycket svag ställning på arbetsmarknaden och en försämrad ekonomisk situation.

Bland dem som blev diagnostiserade med dessa sjukdomar i slutenvården var det relativt få som hade en arbetsinkomst överhuvudtaget under efterföljande år. Av dem med schizofreni saknade hela 70 procent arbetsinkomst helt och hållet, medan motsvarande andelar för dem med bipolär sjukdom och svår depression var omkring 50 respektive 40 procent.

−Detta är inga förvånande siffror utan bekräftar egentligen bara det vi har sett i internationella studier. För många innebär dessa sjukdomar att man helt lämnar arbetsmarknaden, säger Marcus Eliason som är forskaren bakom studien.

Sjuk- och aktivitetsersättning kompenserar för en del av den uteblivna arbetsinkomsten

Inledningsvis var sjukpenning den dominerande ersättningen, men med tiden skedde en överföring till sjuk- eller aktivitetsersättningen (tidigare förtidspension).

De totala inkomsterna för personer med svår psykisk sjukdom var dock betydlig lägre – framför allt på längre sikt – än inkomsterna för en jämförelsegrupp med personer utan motsvarande diagnos. Tio år efter diagnostillfället var inkomsterna 50 procent lägre för dem med schizofreni, 34 procent lägre för dem med bipolär sjukdom och 29 procent lägre för dem med svår depression.

Lägre arbetsinkomster långt tidigare

De som hade en svår psykisk sjukdom hade lägre arbetsinkomst och mer inkomst från olika socialförsäkringar redan långt innan de fick sin slutenvårdsdiagnos. Det tyder på att det för en del tog avsevärd tid från insjuknande till en första kontakt med slutenvården.

–I många fall har man antagligen istället haft kontakt med den psykiatriska öppenvården eller med primärvården, säger Marcus Eliason.

Hur gjordes studien?

Studien är baserad på administrativa registerdata. De tre studiegrupperna består av samtliga (totalt ca 21 000) personer i åldrarna 18–54 år som för första gången blev diagnostiserade med schizofreni, bipolär sjukdom respektive depression i slutenvården under 2001–2004. Den ekonomiska situationen studeras under en period av 10 år före och efter diagnostillfället. Studiegrupperna jämförs med fem gånger så stora grupper av personer utan respektive diagnos. Jämförelsegrupperna är konstruerade genom exakt matchning på kön, ålder, svenskfödd/utrikes född och bostadslän.