Nyanländas vägar genom etableringen

Rapportförfattaren kartlägger och kategoriserar 181 nyanländas väg genom Arbetsförmedlingens etableringsprogram. Fem så kallade ”allfartsvägar” pekas ut: svensklärande, frustrerade arbetssökande, vilsna etablerare, arbetsfinnare och etablerare med förhinder.

Grupperna har olika behov av hjälp. Etablerare med förhinder använder exempelvis mycket av etableringstiden till att utreda behov av socialt eller hälsorelaterat stöd, medan de som snabbt vill in i arbete har stort behov av vägledning och kunskaper om svensk arbetsmarknad.

–Det är tydligt att de nyanlända har varierande förutsättningar att ta del av åtgärder inom etableringen, säger Elin Ennerberg som skrivit rapporten.

När Arbetsförmedlingen tog över ansvaret för etableringen från kommunerna år 2010 var ett argument att det skulle öka arbetsmarknadsfokus. Rapportförfattaren menar att Arbetsförmedlingen använder mer kontrollerande åtgärder jämfört med de tidigare kommunala introduktionsprogrammen men att fokus på utbildning och rehabilitering kvarstår.

–Arbetsförmedlingen har genom etableringsreformen fått en delvis ny funktion då det blivit en viss betoning på frågor som traditionellt inkluderats under socialpolitik eller integrationspolitik. Istället för att endast stärka arbetsmarknadsperspektivet för de nyanlända tycks konsekvenserna i praktiken varit att hanteringen av sociala problem utvidgades till de organisationer som implementerar arbetsmarknadspolitiken, både Arbetsförmedlingen och (de numera avskaffade) etableringslotsarna.

Data och metod

Rapportförfattaren har genomfört en kvalitativ analys av 181 personers etableringsplaner, månadsrapporter från etableringslotsar och anteckningar från Arbetsförmedlingen. Individernas etableringstid avslutades år 2013. Materialet utgörs till hälften av personer som klassificerats som arbetsfinnare eller frustrerade arbetssökande, men är inte representativt och kan inte generaliseras till etableringen i stort.