Om lärares arbete med dokumentation och administration

År 2013 genomfördes två reformer med syfte att minska lärares arbete med dokumentation och administration. Kraven på skriftliga individuella utvecklingsplaner i årskurser där det finns betyg togs bort och kraven på skriftliga åtgärdsprogram för elever som behöver särskilt stöd minskade.

Rapportförfattarna studerar hur reformerna slagit igenom i praktiken. De finner att lärarna fortfarande ägnar relativt mycket tid åt att dokumentera. Vissa skolhuvudmän har behållit de skriftliga kraven och de lärare som arbetar aktivt med formativ bedömning samlar in och dokumenterar kunskapsresultat i en större omfattning än vad det formella regelverket föreskriver. Arbetet med insamling av uppgifter om elevens kunskapsutveckling upplevs av många lärare som legitimt och som en del av professionens kärna. Det kan också finnas höga förväntningar på återkoppling från vårdnadshavare.

Digital teknik och välfungerande digitala plattformar kan innebära att lärarna upplever att arbetsbördan minskar trots att de fortsätter med skriftliga omdömen.

– Ambitionen att minska på lärares arbete med dokumentation och administration följer en allmän trend där tillit till professioner betonas, säger Johan Samuelsson som är en av flera rapportförfattare. Lärare ska "vara lärare" och fokusera på undervisning. Samtidigt finns krav från huvudmän, skolmyndigheter, målsmän och det omgivande samhället att lärarna ska kunna visa på konkreta resultat. Även om staten tar bort vissa krav på dokumentation, kommer andra krav motverka reformintentionen.

Forskarna menar att lärarnas arbete med skriftliga åtgärdsprogram har minskat. Istället arbetar skolorna med "extra anpassning", en insats som kräver mindre arbete med dokumentation än ett åtgärdsprogram.

Rapportförfattarna har intervjuat lärare och gjort dokumentstudier av material från framförallt Skolverket.