Plattformsarbetares rättsliga status i Sverige

Rapportförfattaren analyserar arbetsrätt, arbetsmiljörätt, skatterätt, arbetslöshetsförsäkringen, socialförsäkringarna samt EU:s plattformsdirektiv. Syftet är att klargöra hur dessa nya arbetsformer kategoriseras och vilka rättsliga konsekvenser de har för både arbetstagare och företagare.

Utmaningar för plattformsarbetare

I takt med att gig-ekonomin växer, med plattformsarbete och gig-jobb som centrala inslag, utmanas traditionella definitioner av arbetstagare. Dessa jobb innebär ofta korta uppdrag åt flera uppdragsgivare, förmedlade via digitala plattformar eller appar. Plattformsarbetare befinner sig ofta i en gråzon mellan att vara anställda och egenföretagare. Enligt analysen kan en och samma person bedömas som arbetstagare inom arbetsrätten, men exempelvis som egenföretagare i arbetslöshetsförsäkringen.

Denna inkonsekvens skapar osäkerhet som kan leda till ekonomisk utsatthet för dem som hamnar mellan stolarna i systemet. De kan exempelvis missa sociala förmåner som bygger på ett tydligt arbetstagarbegrepp.

Rättsliga konsekvenser av plattformarnas affärsmodeller

Plattformarnas affärsmodeller spelar en avgörande roll i hur plattformsarbetare klassificeras. Om en plattform organiserar och tillhandahåller tjänster kan det tala för att arbetarna bör ses som anställda. Om plattformen däremot enbart har en samordnande roll riskerar det att leda till att arbetarna klassificeras som egenföretagare.

Arbetsdomstolen har visat en pragmatisk inställning till dessa frågor. Trots det råder det fortfarande osäkerhet kring hur dessa affärsmodeller ska bedömas rättsligt, vilket skapar en komplex och svårnavigerad situation.

Behovet av tydligare reglering

Westregård konstaterar att arbetstagarbegreppet idag tillämpas olika inom olika rättsområden och framhåller behovet av en översyn av lagstiftningen för att bättre anpassa den till moderna arbetsformer, särskilt nu när EU:s plattformsdirektiv skall implementeras i Sverige.

En sådan översyn bör inkludera en tydligare definition av anställning respektive egenföretagande inom olika rättsområden. Det skulle kunna göras genom att specificera kriterier som klargör skillnaderna och säkerställer att personer i gig-ekonomin inte lämnas utan socialt skydd.

–Lagstiftning behöver också vara flexibel för att möta framtidens arbetsformer, menar Annamaria Westregård.