Samverkan mellan kommuner och Arbetsförmedlingen har blivit svårare

De flesta kommuner bedriver arbetsmarknadsinriktade aktiviteter för arbetssökande med försörjningsstöd. Forskarna undersöker hur kommuner och Arbetsförmedling samverkar inom den lokala arbetsmarknadspolitiken, före och efter 2019, då myndigheten stängde många lokalkontor, övergick till digitala tjänster och utökade användningen av privata utförare till följd av Januariavtalet.

Tre modeller för samverkan före 2019

Vid de första intervjuerna 2017 beskrevs samverkan ofta som informell och flexibel med stabila personliga relationer. I sex av tio kommuner bedömdes den vara komplementär, där parterna delade mål men använde olika strategier. Endast en kommun präglades av kooperativ samverkan, där målen och strategierna var helt gemensamma. I tre kommuner kunde samverkan snarare beskrivas som konfrontativ, med oenighet och stuprörstänkande.

Efter reformen – ökad vertikal styrning och informell samverkan

När forskarna återvände till intervjupersonerna år 2021 framträdde en förändrad bild. Kommunala företrädare upplevde att digitalisering och nerlagda kontor gjorde att Arbetsförmedlingen blivit svårare att nå. Samarbetet beskrivs som mer ad hoc-baserat, splittrat och reaktivt.

Arbetsförmedlingens representanter såg däremot förändringarna som en naturlig omställningsfas och menade att samverkan blivit mindre beroende av enskilda kontaktpersoner och därför mindre sårbar.  

–Efter 2019 upplevs samverkan ha blivit mer vertikal, alltså mer styrning uppifrån, även i kommuner där samverkan tidigare hade varit mer horisontell och jämlik, menar Alexandru Panican som är en av flera rapportförfattare.

– Samverkan pekas ofta ut som en lösning på arbetsmarknadspolitiska utmaningar, men i praktiken påverkas den av organisatoriska och strukturella förändringar, avslutar han.

Överenskommelser följer kooperativ samverkan – men tillämpningen varierar

Forskarna konstaterar att de statliga och kommunala samverkansöverens­kommelserna, som Dua, Finsam och Lokala överenskommelserna (Lök), i stor utsträckning bygger på standardformuleringar om kooperativ samverkan. I praktiken varierar dock genomförandet och samverkan fungerar inte alltid enligt avtalens intentioner.