Aktiv arbetsmarknadspolitik eller skattelättnader för anställda? - lärdomar från reformer i Storbritannien

Skattelättnader och intensifierad förmedlingsverksamhet kan leda till jobb

Det finns ingen mirakelmetod för att höja sysselsättningen bland lågutbildade. Den analys som presenteras i denna studie visar dock att det finns flera bra lösningar. Det finns tecken på att skattelättnader kan vara effektiva för att främja arbete på kort sikt. De fungerar även bland lågutbildade och socialbidragsberoende personer med liten arbetslivserfarenhet.

Skattelättnaderna bör vara tidsbegränsade eftersom det har en positiv effekt på viljan att vidareutbilda sig och bli självförsörjande. Tidsgränsen bör fastställas med hänsyn till den relativt sett svaga löneutveckling som dessa grupper har.

Skattelättnaden tycks fungera bättre när den ges direkt till personen och inte genom arbetsgivaren. En anledning till detta kan vara att ett vanligt sätt att få högre lön är att byta jobb, men det kan också ha att göra med stigmatisering – arbetsgivaren tolkar skattelättnaden som en signal om att arbetstagaren har låg produktivitet. Det behövs troligtvis en balans mellan skattelättnader och utbildningsinsatser för att stärka löneutvecklingen för de lågutbildade personer som kommer ut på arbetsmarknaden med hjälp av ekonomiska incitament.

Intensifierad förmedlingsverksamhet verkar underlätta för unga arbetslösa att finna ett nytt jobb. Effekten är dock ganska liten.

Bakgrund

Många arbetsmarknadsprogram i Nordamerika och Europa syftar till att få människor att övergå från bidragsberoende till arbete genom att göra arbete lönsamt för lågutbildade arbetstagare. Den här studien analyserar två politiska strategier som har detta syfte. Det ena är New Deal som är aktiv arbetsmarknadspolitik och innebär intensifierad förmedlingsverksamhet och subventionerad sysselsättning. Åtgärden riktar sig till långtidsarbetslösa och är tidsbegränsad. Den andra strategin är Working Families Tax Credit (WFTC) som innebär en skattelättnad på arbetsinkomsten upp till en viss nivå, och är ett effektivt sätt att öka inkomsterna i lågavlönade förvärvsarbetande familjer.