Arbetslöshet ”smittar”

Ungdomar som bor i områden där många är arbetslösa har en lägre sannolikhet att lämna arbetslösheten än jämförbara ungdomar som bor i områden med färre arbetslösa. Om man exempelvis jämför två ungdomar med samma bakgrund (t ex kön, utbildning, betyg och födelseland) men som bor i områden med hög respektive låg arbetslöshet, kan man förvänta sig att det tar ca 25 procent längre tid för personen i området med den högre arbetslösheten att lämna arbetslösheten. Resultaten tyder således på att arbetslöshet ”smittar”, d v s att arbetslöshet bland dem som en person umgås med kraftigt förlänger personens egen arbetslöshetstid.

Bakgrund

Arbetslöshet innebär ofta sociala och psykologiska kostnader för de drabbade. Tidigare studier har visat att det är lättare att vara arbetslös om många av ens vänner och bekanta också är arbetslösa. En förklaring är att styrkan i att följa den sociala norm som säger att man inte ska ligga samhället till last varierar med antalet arbetslösa i omgivningen. Då arbetslösheten ökar är det enligt detta resonemang inte lika jobbigt att vara arbetslös, vilket leder till att den arbetslöse söker färre arbeten och tiden i arbetslöshet blir längre än vad den annars skulle ha varit. Resultatet av denna s k sociala interaktion blir alltså längre arbetslöshetstider och högre arbetslöshet än vad som annars hade varit fallet. Arbetslöshet ”smittar” därför i den bemärkelse att arbetslöshetens nivå påverkar hur länge andra är arbetslösa.

Rapporten bygger på data avseende alla ungdomar mellan 20 och 24 år som bodde i Stockholms län under perioden 1992-1999 (drygt 180 000 personer).