Färre lärare i skolan försämrade elevresultaten

Lärartätheten i den svenska grundskolan minskade under i stort sett hela 1990-talet, för att öka något under 2000-talets inledande år. I genomsnitt minskade antalet lärare från 9,1 till 7,7 per hundra elever mellan läsåren 1990/91 och 2002/03 (–15 %). Nedgången beror på att antalet lärare inte växt lika snabbt som antalet elever.

Färre lärare – sämre studieprestationer

I rapporten studeras vilken effekt neddragningen av antalet lärare har på elevernas resultat, genom att jämföra kommuner som dragit ner på skolresurserna under 1990-talet olika mycket. I kommuner som har dragit ner på antalet lärare mycket har eleverna fått sämre slutbetyg i årskurs 9 än elever i kommuner som minskat lärartätheten lite. Den genomsnittliga kommunen har minskat antalet grundskollärare från 9,1 till 7,7 per hundra elever, vilket medfört att eleverna i genomsnitt förflyttats 1,2 procentenheter längre ned i betygsfördelningen. Den minskade lärartätheten har också försämrat pojkarnas resultat på den teoretiska delen av mönstringsprovet innan militärtjänsten. Denna effekt är mer än dubbelt så stor som effekten på elevernas betyg. Neddragningarna i skolan tycks ha påverkat t ex barn till högutbildade och utlandsfödda barn lika mycket.

Bakgrund och metod

År 1991 blev kommunerna huvudmän för skolan. Grundskolan gick därmed från ett enhetligt system med öronmärkta statsbidrag, till ett system där kommunerna friare kan besluta om skolans utgifter och antal lärare. I rapporten undersöks om förändringarna i studieresultat i olika kommuner samvarierar med den förändrade kommunala resurstilldelningen. Analysen tar också hänsyn till t ex genomsnittsinkomst i kommunen, andel utlandsfödda elever och andelen högutbildade föräldrar.