Nittiotalets arbetsmarknadspolitik gav lägre arbetslöshet men också färre jobb
En aktiv arbetsmarknadspolitik av det slag som bedrevs i Sverige under 1990-talet är ingen ”underkur” mot arbetslösheten. Detta visas i en rapport från IFAU författad av Lars Calmfors, Anders Forslund och Maria Hemström. Rapporten ”Vad vet vi om den svenska arbetsmarknadspolitikens sysselsättningseffekter?” sammanfattar forskningen om den svenska arbetsmarknadspolitikens effekter på arbetslöshet och sysselsättning.
Publicerades: 25 augusti 2010
Inga systematiskt positiva effekter för deltagarna
Flertalet studier av 1990-talets arbetsmarknadsutbildning har inte kunnat påvisa att denna underlättat övergången till reguljärt arbete för de deltagande individerna. Däremot förefaller en del typer av subventionerad sysselsättning ha haft sådana effekter. Effekterna för de deltagande individerna tycks vara mer positiva ju mer åtgärderna liknar reguljär anställning.
Stora undanträngningseffekter
Om man i stället ser till arbetsmarknadspolitikens effekter på den totala sysselsättningen i ekonomin, tycks subventionerade anställningar ha lett till betydande undanträngning av reguljära jobb. Detta gäller särskilt ungdomsåtgärder. Arbetsmarknadsutbildning tycks däremot inte ha gett upphov till sådana undanträngningseffekter.
Politiken bidrog till en lägre arbetslöshet men också till en lägre sysselsättning
Den aktiva arbetsmarknadspolitiken bidrog sannolikt till en lägre öppen arbetslöshet, men också till en lägre ordinarie sysselsättning. Den lägre arbetslösheten var därför inte i första hand ett resultat av att politiken förbättrade arbetsmarknadens funktionssätt.
Fler blev kvar på arbetsmarknaden
Det mest positiva resultatet är att arbetsmarknadspolitiken tycks ha bidragit till att färre personer lämnade arbetsmarknaden under 1990-talets dåliga år. Detta kan ha bidragit till att fler personer var redo att ta ett jobb när arbetsmarknadsläget förbättrades under slutet av 1990-talet.
Mindre omfattning på åtgärderna i framtida lågkonjunkturer
En huvudslutsats är att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna – och då inte minst ungdomsprogrammen – bör ges en betydligt mindre omfattning i framtida lågkonjunkturer än under 1990-talets ekonomiska kris om de ska kunna bedrivas med önskvärd effektivitet. Åtgärderna bör i första hand inriktas på att motverka långtidsarbetslöshet och långtidsinskrivningar vid arbetsförmedlingarna.
Kontakt
För mer information kontakta Anders Forslund på telefon 018-471 70 76, e-post: anders.forslund@ifau.uu.se eller Lars Calmfors på telefon 08-16 30 76, e-post: lcalmfors@iies.su.se.