Positiva effekter av utbildningsvikariat

Inte en åtgärd för de mest utsatta

IFAU:s undersökning visar att utbildningsvikariaten knappast riktade sig till de arbetslösa som hade sämst förutsättningar att hitta arbete. Istället kom utbildningsvikariaten främst att innehas av individer med relativt god förankring på den reguljära arbetsmarknaden. Undersökningen visar att de som tilldelades vikariat skulle ha haft större möjligheter att finna arbete – även utan deltagande i åtgärden – än den genomsnittlige arbetslöse.

Positiva effekter för dem som deltog

Studien visar vidare att 3-6 månader efter avslutat vikariat hade anställningssannolikheten ökat med i genomsnitt ca 10 procentenheter för de arbetslösa som haft utbildningsvikariat. På längre sikt, 12–18 månader efter åtgärdens slut, var effekten mindre men fortfarande positiv. Undersökningen finner slutligen inte något samband mellan olika individegenskaper (ålder, kön, utbildning etc) och effektens storlek.

Bakgrund

Den arbetsmarknadspolitiska åtgärden utbildningsvikariat infördes under 1991 och kombinerade utbildning av en anställd med vikariatsanställning av en arbetslös. Tanken var bl a att arbetsförmedlingen skulle få ökade möjligheter att ordna fram vikariat åt arbetslösa för att ge dem värdefull arbetslivserfarenhet. Syftet med IFAU:s studie var att undersöka om deltagande i utbildningsvikariat påverkade sannolikheten att den arbetslöse skall få ett reguljärt jobb. Studien baseras på information om ca 8000 personer som under fjärde kvartalet 1994 antingen deltog i utbildningsvikariat eller var öppet arbetslösa.