Sjukfrånvaro ”smittar” – erfarenheter från ett experiment

Vid ett experiment som genomfördes i Göteborg andra halvåret 1988 fick hälften av befolkningen (försöksgruppen) ett minskat krav på läkarintyg vid sjukfrånvaro. Det ökade försöksgruppens sjukfrånvaro jämfört med dem som inte fick förändrade krav (jämförelsegruppen).

Inte bara försöksgruppen påverkades

Studien visar att även jämförelsegruppens sjukfrånvaro påverkades genom sociala interaktioner, dvs. påverkan från människor i omgivningen som ingick i försöksgruppen. Då sjukfrånvaron ökade med 0,18 dagar som ett direkt resultat av experimentet så ökade sjukfrånvaron med ytterligare 0,12 dagar p.g.a. sociala interaktioner. På lång sikt skattas effekten till att vara mer än dubbelt så stor.

Vem känner vem?

Då det inte finns några register på vilka som umgås med vilka så använder sig rapporten av tidigare resultat som visar att etnisk samhörighet är viktig. Invandrade från samma födelseland (som antas kunna vara med i samma invandrarföreningar eller religiösa samfund) definierar ett nätverk eller omgivning. I denna analys tas inte individer som är födda i Sverige med, men mönstret antas vara detsamma för dem.

– Ju större andel av ett sådant nätverk som ingick i försöksgruppen, desto mer ökade jämförelsegruppens korta sjukfrånvaro, säger Patrik Hesselius en av forskarna bakom rapporten.

– Våra resultat visar på en något högre effekt än de fåtal andra studier som finns av sociala interaktioner i Sverige. Eftersom rapporten bygger på ett experiment och resultaten dessutom är testade på flera olika sätt är resultaten trovärdiga, menar han vidare.