Inte lika skadligt att förlora jobbet som man tidigare trott

Arbetstagare som förlorar sitt jobb drabbas ofta av stora inkomstförluster. Tidigare forskning har visat att en betydande del av dessa förluster inte sällan består under hela yrkeslivet. Men en ny rapport från IFAU visar att de långsiktiga konsekvenserna av att förlora jobbet för det mesta inte är riktigt så stora som man tidigare trott. Uppsagda arbetare har visserligen lägre inkomster åren efter uppsägningen, men efter sju år har inkomsterna återhämtat sig helt och de uppsagda tjänar lika mycket som jämförbara tidigare kollegor som inte sades upp.

– Även om sju år är en rätt lång tid är det betydligt kortare än resten av ett helt arbetsliv som tidigare forskning indikerar, säger Jonas Cederlöf, forskare i nationalekonomi och författare till rapporten.

Mindre varsel leder till mindre inkomstförluster

I tidigare forskning studeras nästan uteslutande arbetare som sagts upp i stora varsel. I den nya studien beaktas även arbetare som sagts upp i mindre varsel, som är betydligt mer vanligt förekommande. Det visar sig då att storleken på ett varsel har en avgörande roll för hur pass allvarliga och bestående inkomstförlusterna blir för de uppsagda.

– De som friställs vid stora uppsägningar kan drabbas av stora inkomstförluster under en lång tid, men de som blivit av med jobbet vid en mindre uppsägning återhämtar sig snabbare.

–Skillnaderna i långsiktiga utfall mellan stora och små varsel beror troligen på att den lokala arbetsmarknaden påverkas mer negativt när många sägs upp. Det blir högre konkurrens om jobben ju fler som sägs upp och om varslet påverkar ortens övriga näringsliv riskerar det att leda till än färre lediga jobb, avslutar Jonas Cederlöf.

Använder regeln om sist in – först ut

I rapporten jämförs arbetstagare som blivit av med jobbet på grund av en något för kort anställningstid relativt kollegor som varit anställda något längre och därmed precis undgått att sägas upp enligt principen sist in – först ut i lagen om anställningsskydd, LAS. I studien används data över individer på företag som varslat minst fem arbetstagare om uppsägning mellan 2005–2015. Data kommer från Arbetsförmedlingen och SCB.