Utrikes föddas etablering på arbetsmarknaden
Under 50 år har invandringen till Sverige varit omfattande. Andelen utrikes födda är idag hög i en internationell jämförelse. IFAU har i flera rapporter studerat hur de som invandrar lyckas och vad som påverkar etableringen.
I korthet finner vi att kontaktnät och utbildning är viktigt, att det är bra att bo nära arbetsmarknader med behov av arbetskraft, samt att det spelar roll hur gammal individen var vid invandringen och vilken region man invandrat ifrån.
Lägre sysselsättning och högre arbetslöshet
Generellt är utrikes födda oftare arbetslösa och i lägre utsträckning sysselsatta än svenskfödda. Till följd av de utrikes föddas lägre arbetskraftsdeltagande är skillnaden i arbetslöshet något mindre än skillnaden i sysselsättning.
Flyktingar och flyktinganhöriga i Sverige erbjuds integrationsinsatser som i en internationell jämförelse är omfattande. Trots detta tar det i regel lång tid innan gruppen kommer i arbete (Forslund m.fl. 2017:14; Engdahl och Liljeberg 2022:15).
Kontakten med arbetsmarknaden mätt som arbetsinkomst
Forslund m.fl. (2017:14) studerar flykting- och anhöriginvandrare som invandrat någon gång mellan 1990 och 2014. De visar att tre år efter invandring har ungefär 60 procent av de nyanlända haft någon förvärvsinkomst, men endast 30 procent har haft en mer stabil inkomst.
Engdahl och Liljeberg (2022:15) ser liknande mönster. De studerar dem som kom till Sverige som flyktingar eller flyktinganhöriga 2000–2017. Efter tio år i landet har runt två av tre flyktingar (65 %) någon form av arbetsinkomst och kontakt med arbetsmarknaden, 45 procent hade vad som definieras som en stabil anknytning. Det går bättre för dem som bosatte sig i arbetsmarknadsregionen Stockholm-Solna. Ungefär 70 procent av dem som bodde i Stockholm-Solna hade någon inkomst från arbete efter tio år i Sverige, jämfört med 55 procent i Malmö-Lund. Skillnaden mellan Stockholm-Solna och Malmö-Lund är alltså 15 procentenheter. I Göteborg hade strax över 60 procent någon arbetsinkomst efter tio år.
När Engdahl och Liljeberg tar hänsyn till en stor uppsättning kontrollvariabler (både individuella, demografiska och regionala) kvarstår fortfarande betydande skillnader i etablering mellan regionerna.
Varierar mellan grupper
Etableringsmönstret varierar mellan olika grupper. Till exempel får män ett ”första riktigt jobb” samt stabilare anknytning till arbetsmarknaden snabbare än kvinnor. Arbetsmarknadsetableringen skiljer sig också åt mellan invandrare med olika ursprungsregioner (Erikson m.fl. 2007:18, Forslund m.fl., 2017:14) och det går bättre för dem som var unga när de kom till landet (Erikson m.fl. 2007:18).
Det första jobbet är ofta i service- och tjänstenäringen
Det är vanligt att flyktingar jobbar inom parti- och detaljhandeln, hotell- och restaurang, finansiella tjänster och företagstjänster samt hälso- och sjukvården. I jämförelse med inrikes födda är flyktingar kraftigt överrepresenterade inom hotell- och restaurangbranschen (Erikson m.fl. 2007:18, Engdahl och Liljeberg 2022:15)
Forskning från Nederländerna visar att ett tillfälligt arbete ökar chansen att hitta ett fast arbete i framtiden. Tillfälliga anställningar är bra för alla grupper, men särskilt viktigt för invandrade menar van den Berg m.fl. (2004:19).
Svenskt medborgarskap verkar inte spela någon roll för jobbchanserna
En stor andel av den utrikes födda befolkningen i Sverige väljer att bli svenska medborgare. Internationell forskning har visat att utrikes föddas sysselsättning och årsinkomster stiger i samband med ett byte av medborgarskap. Även Engdahl (2014:9) finner att sannolikheten att en individ är sysselsatt eller har högre inkomst ökar vid svenskt medborgarskap. Men effekten sker redan innan bytet ägt rum och det beror alltså på andra saker än medborgarskapet. Vernby mfl (2018:21) finner att medborgarskap inte spelar någon roll för sannolikheten att bli kallad till jobbintervju.
Födda utanför Europa har i genomsnitt lägre inkomster och oftare olika typer av stöd
Under de första åren i Sverige är det vanligt att utrikes födda tar emot olika stöd. Stöden är ofta kopplade till arbetslöshet och studier, medan andra tar emot ekonomiskt bistånd (socialbidrag). Skillnaderna mellan inrikes och utrikes födda minskar när de utrikes födda varit längre tid i Sverige (Laun m.fl. 2020:15).
De som är födda utanför Europa har i genomsnitt lägre lön än svenskfödda. Engdahl och Forslund (2016:1) skattar en differens på knappt 9 procentenheter i sannolikheten att ha en förvärvsinkomst på minst ett basbelopp vid 30 års ålder, efter att hänsyn tagits till andra bakgrundsfaktorer.
Löneskillnaderna minskar med vistelsetid i Sverige, men det går mycket långsamt (Eliason 2013:5). De som har en eftergymnasial utbildning har störst lönegap jämfört med svenskfödda med samma utbildningsnivå. De upplever också den högsta relativlöneökningen, från minus 19 procent av de svenskföddas löner till omkring minus 11 procent på 30 år.
Ett sätt att höja sin lön är att byta arbetsplats eller yrke. Rörelser på arbetsmarknaden minskar dock inte de utomeuropeiskt föddas lönegap gentemot de svenskfödda. Istället ökar relativlönen genom bättre lönetillväxt på arbetsplatserna och inom yrken.
Unga med utländsk bakgrund har det svårare än svenskfödda
Unga med utländsk bakgrund har en påtagligt svagare ställning på arbetsmarknaden än unga med svensk bakgrund. Unga födda utomlands, eller unga med utlandsfödda föräldrar, har lägre arbetsinkomster än unga med svensk bakgrund. Lägst inkomster har de som har invandrat när de var äldre än 16 år. Särskilt stora är skillnaderna mellan unga med svensk och utländsk bakgrund när det gäller andelen unga "inaktiva" som varken arbetar eller studerar (NEET) där unga med utländsk bakgrund är överrepresenterade (Engdahl och Forslund 2016:1, Forslund och Liljeberg 2021:12).
Att ålder vid invandring spelar roll visar också Böhlmark m.fl. (2009:20). Den som var tio år vid ankomsten hade i genomsnitt 6 procentenheter lägre chans att ha ett arbete i 30-årsåldern än ett syskon som föddes samma år som familjen kom till Sverige.
En del av skillnaderna mellan svensk och utrikes födda kan handla om de senares brist på nätverk eller språkkunskaper, annat på diskriminering. Adermon och Hensvik (2020:22) visar exempelvis att just unga med arabiskklingande namn i mindre utsträckning blir kallade till jobbintervjuer. Det spelar nästan ingen roll vilken arbetslivserfarenhet de har, ett svenskklingande namn leder i högre utsträckning till en arbetsintervju. Läs mer om vår forskning om diskriminering på arbetsmarknaden här.
En god arbetsmarknad, att bo nära arbetstillfällen och kontaktnät viktigt vid etablering
Hur lätt det är för utrikes födda att etablera sig på arbetsmarknaden varierar i takt med konjunkturen. Det har gått bättre för de invandrare som kom under en högkonjunktur, jämfört med dem som kom under en lågkonjunktur (Edin och Åslund 2001:7, Åslund och Rooth 2003:5). De som kom under en lågkonjunktur har sämre inkomster i upp till tio år efter ankomsten. De som har en bostad i en region med hög arbetslöshet klarar sig sämre.
– Effekterna är stora och håller sig över tiden, säger Olof Åslund. Men det finns undantag: Flyktingarna från forna Jugoslavien kom till exempel under en djup lågkonjunktur men etablerade sig väldigt snabbt då konjunkturen vände.
Efterfrågan på arbetskraft varierar över landet. Arbete, snarare än tillgången till bostäder, är viktigt för flyktingars arbetsmarknadsutfall (Edin m.fl.WP 2000:9). Att närheten till lediga jobb ökar chanserna på arbetsmarknaden för både svenskfödda och flyktingar visar även Zenou m.fl. (2006:1).
Den svenska arbetsmarknaden är etniskt segregerad (Nordström Skans och Åslund 2005:17). Invandrare jobbar oproportionerligt ofta med invandrare och framförallt med personer från det egna födelselandet. Ett begränsat kontaktnät och brist på referenser är en (av flera) troliga orsaker till svårigheterna för utrikes födda att få sina första jobb. Ur etableringsperspektiv kan därför etniska nätverk vara en bra väg in på arbetsmarknaden. Att nyanlända bosätter sig där många invandrare redan bor kan därför vara bra för jobbchanserna. Fördelarna med det etniska nätverkets kontakter kan möjligen väga upp andra problem som en sådan segregation för med sig (Edin m.fl. WP 2000:9).
IFAU har också på temat kontaktnät studerat om en landsman i banksektorn bidrar till ökat egenföretagande. Genom kontakt med en landsman finns det möjlighet att både överbrygga bristande språk, kontakter och diskriminering. Vi finner att fler män födda utanför västvärlden startade eget företag när de hade en landsman i banksektorn, medan kvinnornas och högutbildades egenföretagande inte påverkades (Eliason 2014:17).
Kvalitén på nätverket är viktigt. Värdet av att bo nära landsmän beror på landsmännens egenskaper. Om många arbetar kan det sprida sig, men om många har socialbidrag kan det också sprida sig (Fredriksson och Åslund 2005:3). Vikten av goda förebilder i ett nätverk lyfter även fram där de ser att det är bra för utrikes födda barns grundskolebetyg om det finns högutbildade landsmän i närområdet (Edin m.fl. 2009:18).
Effekter av arbetsmarknadspolitiska program
De utvärderingar som gjorts av arbetsmarknadspolitiska program visar i stort att effekterna för invandrade liknar övriga befolkningens. Det innebär att riktade lönesubventioner som liknar ett vanligt arbete har störst effekt på chansen till anställning, men att dessa åtgärder också medför högst undanträngning av reguljära arbeten (se exempelvis Calmfors m.fl. 2002:8, Forslund och Vikström 2011:7, Liljeberg m.fl., 2012:6, Sjögren och Vikström 2015).
De Luna m.fl. (2008:1) visar dock att yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning varit särskilt bra för lågutbildade personer med ett utomnordiskt födelseland. Bennmarker m.fl. (2009:23) ser att utrikes födda som gick till en privat förmedling fick arbete snabbare och tjänade också mer än de som deltog i Arbetsförmedlingens ordinarie program.
Andersson Joona (2020:4) visar att nyanlända män tar del av mer arbetsmarknadsinriktade insatser medan nyanlända kvinnor har mer förberedande insatser. Även Liljeberg och Åslund (2019:28) konstaterar att nyanlända män oftare deltog i arbetsmarknadsutbildning och praktik under de första åren i Sverige, men att det bara kan förklara en liten del av skillnaden i sysselsättning mellan invandrade män och kvinnor.
Dubblerad sysselsättning bland lågutbildade i Göteborg
Genom intensiv språkutbildning, arbetspraktik samt sök- och matchningshjälp dubblerades sysselsättningen bland lågutbildade nyanlända vid en försöksverksamhet i Göteborg, visar Dahlberg m.fl. (2020:21).
IFAU har även följt upp aktiveringskrav på mottagare av försörjningsstöd i Stockholms stad, Jobbtorgen. Verksamheten är inte särskilt riktad till invandrare, men gruppen utgör en stor andel av deltagarna. Den kommunala arbetsmarknadsanställningen Stockholmsjobb som bedrivs inom ramen för Jobbtorg förde dem som varit på ordinarie verksamheter närmare arbetsmarknaden. De som varit på en konstruerad arbetsplats fick i högre grad a-kassa efter programmet (Mörk, Ottosson, Vikman 2021:16).
Aktiveringskraven har lett till att färre fått försörjningsstöd och att sysselsättningen stigit, särskilt bland ungdomar och individer födda utanför västvärlden, menar Dahlberg, Johansson och Mörk (2008:24). Socialarbetare och coacher är relativt nöjda med verksamheten, medan flertalet av de utrikes födda som deltar är missnöjda och hellre skulle söka jobb genom Arbetsförmedlingen (Dahlberg, Mörk och Thorén 2013:21).
Genom försöksverksamheten ”Arbetsplatsintroduktion för vissa invandrare” arbetade särskilda förmedlare med ökad sök- och matchning för att hjälpa deltagarna till arbetsgivarkontakter och anställning. Johansson och Åslund (2006:6) fann att åtgärden hade positiva effekter för gruppen som helhet då fler gick till arbetspraktik och vidare till arbete. Dock var deltagarna överkvalificerade i så måtto att de hade varit länge i Sverige och redan hade viss etablering på arbetsmarknaden.
Etableringssamtal där nyanlända flyktingar fick träffa en arbetsförmedlare snabbare än de annars skulle ha gjort, ledde till att deltagarna skrevs in snabbare i ett arbetsmarknadspolitiskt program än de skulle gjort annars. Utflödet till arbete var dock lågt (Liljeberg och Sibbmark 2011:28). Etableringslotsar gav främst socialt stöd, och mycket lite jobbförberedande insatser (Sibbmark m.fl. 2016:19)
Särskilda satsningar på nyanlända lärare
De lärare som fått gå en arbetsmarknadsutbildning på högskolenivå inom de så kallade snabbspåren upplever att de fick god kunskap om den svenska skolan och att deras motivation att arbeta som lärare i Sverige ökade Bengtsson och Mickwitz 2019:31). Det är dock inte möjligt att mäta om fler kommit i arbete till följd av satsningen (Häggblom och Martinson 2021:11)
Vid en uppföljning av de 30-tal invandrade akademiker som år 1999 gick en tvåårig utbildning med syfte att ge behörighet i naturvetenskapliga ämnen arbetade 75 procent som lärare ett år efter utbildningen. Flertalet på invandrartäta skolor. Vid intervjuer framkommer det att de nya lärarna har använt olika anpassningsstrategier och konstruktioner av läraridentiteter under den första tiden som lärare i Sverige (Rubinstein Reich och Jönsson 2004:18).
Senast uppdaterad 2022-11-19